Tyst och tomt!

Det är tyst och tomt här hos mig idag!
Bara jag och hundarna som är hemma. Här har varit liv i huset mer än jag varje dag sedan mitten på juni men nu är det tyst, ingen tv som pratar, ingen musik som spelar, bara jag som skrotar runt och plockar. På sätt och vis är det skönt, det ger tid för tankar, tid för insikter, tid för.. mig! Samtidigt är det tomt, dotterns rum är tomt,inga lakan i sängen spridda kvarlämnade kläder som nu åker i tvätten…
Det var tufft att lämna henne igår, även om hon nu bor hos mormor ett tag. Vi hade oturen att få inbrott i bilen när vi stannade för att handla det sista till henne och de stal hennes dataväska med nya datorn och plånboken.. Vid varje stopp tidigare hade vi tagit med alla värdesaker, som den väskan och min kamera men av någon anledning låg det kvar denna gång, vi skulle ju bara snabbt in och där i utkanten av stan där vi alltid handlat, där jag gått i skolan, bott som liten, ja där händer väl inget men jo då. Bara väskan borta, bilen hel, kameran kvar, vi letade igenom bilen flera gånger efter datorn, kunde först inte fatta att den var stulen, inget annat var rört men polisen sa att det nya vid bilinbrott var att de stog och såg när man låste för att då störa med någon grej som gjorde att låset inte låste och sedan gick fram och öppnade. Tror att hundarna skrämde dom och därför blev kameran kvar… tur de inte tog hundarna, för de låter mer än de gör..
Ja det blev en stressig stund med att ringa och spärra kort, kolla med försäkringar för datorn var helt ny men vid bilinbrott gäller inga försäkringar alls.. sura pengar för en student. Alla var upprörda, trötta och, ja det var svårt att lämna henne så..
Så idag skrotar jag runt här och gör just ingenting, torkar en “mammatår” och försöker vänja mig…
Jag gillar inte förändring sa sonen igår kväll när vi kom hem! Är du ledsen mamma?
Ja det är jag, jag grät av glädje när hon föddes och nu gråter jag av sorg för att hon lämnar mig så är livet, mamma är jag alltid men nu på ett lite annat sätt, just så som det ska vara här i livet. Hon är mitt livs stolthet och jag är så glad att hon vill vidare ut i världen och leva sitt liv! Älskade ungar tur att man fått uppleva lyckan i att se dem växa upp till så fina människor!
Önskar er alla en fin dag, Helena.