tisdag 8 januari 2013

Härligt glad!

Jag lever mer och mer efter filosofin att det man ger ut får man tillbaka.
Alltså, att hur jag bemöter andra blir jag bemött, är jag sur och grinig blir jag bemött.. kanske sur och grinigt eller så möter jag en glad människa som ler mot mig och då kanske dess leende tinar upp min surhet.. Om jag delar med mig av det jag har, får jag det jag behöver.
Jag lägger alltid en peng i alla insamlingsbössor jag ser, om det sedan är till världensbarn, cancerfonden eller det lokala katt hemmet det spelar ingen roll. Tar jag en kasse för mycket när jag handlar ger jag den till nästa i kön.
Vår gamla soffa och soffbord skänkte vi bort till kompisar till sonen som just flyttat och behövde, visst vi kunde säkert sålt det på annons till någon men, det kändes bättre att ge det vidare till någon som behövde, gamla bilen skänkte vi också till en behövande vän.
Det känns bra att leva så, det känns bra att ge utan baktankar, att dela med sig av det man har till någon.
Så igår när jag skulle betala parkeringen vid sjukhuset kom en ung tjej fram och frågade om jag ville ha hennes biljett, hon var färdig där och hade tid kvar på den och ville jag då ha den! Visst ville jag det, den räckte till mitt korta besök och hennes omtanke gjorde mig härligt glad, det var inte pengasumman jag sparade som gjorde mig glad utan hennes omtanke, det man ger ut får man tillbaka!
Finns en film som heter “Pay it forward” som jag rekommenderar alla att se! Man behöver inte ge bort sin bil som mannen i filmen gör, det räcker med ett leende eller en omtanke!
Önskar er alla en fin dag, Helena.

1 kommentar:

  1. Stämmer så bra det där! Har sett filmen, den är riktigt bra och så tänkvärd. Man blir så glad av att kunna GE och så glad av att FÅ. Häromdagen hittade jag ett visakort i parkeringsautomaten och jag anade vilken bil och människa det kunde handla om, hon var den enda jag såg när jag parkerade, så jag tänkte att det kunde vara hennes kort. Jag hivade fram ett papper ur väskan och skrev en lapp att jag hade lämnat in hennes kort på konserthuset i receptionen. Ren chansning men bättre det än inget tänkte jag. Senare fick jag höra att hon kommit in och var SÅ tacksam. En liten handling för mig, men stort värde för henne som missat att ta ut sitt kort ur automaten. Kändes bra att kunna hjälpa till. :-)

    Kram på dig och ha ett fint veckoslut!

    Kram
    Pernilla

    SvaraRadera