tisdag 3 februari 2015

En mumlande oro..

Det pirrar lite obehagligt i min mage, en kvillrande mumlande svag oro.

Dags för kontroll på bröstmottagningen. En gång om året är det dags, Dags att träffa min doktor Karin, damen med den milda blicken och de svala händerna. Hon som så vänligt strök mig över kinden då jag just vaknat upp efter den första operationen. Som sa med glädje i rösten, – Alla körtlar var rena.

Just då förstod jag inte vad hon menade, var bara tacksam över hennes svala hand över min brännande kind. Nu vet jag vad det betydde, att inga elaka celler hade kommit förbi portvaktskörtel och spridit sig i min kropp.

Att jag sedan fick en ny tumör, kunde ingen då veta men den satt på samma ställe som en av de första och ingen vidare spridning har än så länge skett. Det är nu mer än 7 år sedan den dagen, 2 år sedan återfallet men oron finns där i magen vid varje kontroll…

Idag är det dags för kontroll igen, att sitta en stund i väntrummet efter att först ha hejat på de sköterskor som fortfarande känner igen mig, de otroliga människor som varje dag möter kvinnor och män som drabbats av bröstcancer, som är glada och vänliga, inget är omöjligt och skratten finns nära, dessa härliga människor det ska bli så skönt när jag aldrig mer behöver besöka dem igen!

Önskar er alla en fin dag!

Helena.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar