Tillbaka igen!

Är med maken på Näl för provtagning. Jag gillar inte sjukhus speciellt mycket nu för tiden men denna gången är det helt hemskt obehagligt! Känslan i kroppen när vi kom in på avd går inte att beskriva.. Tänkte det beror på de senaste dagarnas trötthet, blir lite extra känslig då.
Men det fick sin förklaring när jag pratade lite med en sköterska. Det var ju här jag låg,  då jag gjorde första cancer operationen. Det hade jag förträngt... Tryckte jag kände igen mig men reflekterade inte så mycket över det,  detta sjukhus är så rörigt och avd byter plats hela tiden.
Men kroppen glömmer inte,  den signalerade fara direkt! Inte konstigt att ångest nerven pirrar. Även om det är ombyggt så finns mitt rum kvar, där jag grinade i en handduk timmarna innan jag rullades in på op, duschen där jag kved av smärta när jag tvättade håret....  Allt kommer tillbaka och kanske finns en mening med detta,  dags för ett avslut nu!