Mycket energi går det åt till att…

Det har varit lite tyst här ett tag nu och förklaringen till det är att jag har börjat arbetsträna igen.

Tankar som gått fram och tillbaka nu under sommaren har lett till att jag nu ät tillbaka i förskolans värld.

Det är många gånger under de senaste åren som jag sagt att “Nej, tillbaka till förskolan vill jag inte, vill göra något annat men vet inte vad”men det ena leder till det andra och nu är jag där igen.

Läsare som varit med ett tag minns kanske att jag gjorde ett försök i våras som inte gick så bra, en dag och sedan gick det inte. Minnet av det sitter hårt i kroppen och jag litar inte riktigt på att det ska gå denna gången heller. Jobbsjälvförtroendet är inte på topp här…

Varför går jag då tillbaka en gång till kan man undra?

Ja den största orsaken är nog att jag behöver ett riktigt jobb och med riktigt menar jag inget arbetsförmedlings anpassat låtsas jobb.  Jag ser mig själv som “normalfrisk”. Jag har skador efter operationer som gör att jag ibland får ont, jag har skador av utbrändheten som gör att jag ibland inte riktigt orkar men dessa skador delar jag med en stor del av förskollärare i min ålder . Detta jobbet är fysiskt/psykiskt tungt men vi är många som varit utbrända och kommit tillbaka. Men i grunden så gillar jag mitt jobb. Det finns dessutom alltid timmar att få och tjänster att söka.Det är ingen omöjlighet att få en riktig tjänst oh det är viktigt för mig.

Så nu gör jag ett försök igen, denna gången tänkte jag till lite innan valde att söka till en mindre förskola med en avdelning, valde att börja några få timmar på eftermiddagen och i lugn och ro. Att jag dessutom ärr omgiven av kvinnor med erfarenhet av att komma tillbaka i arbete är en positiv upplevelse, att mötas av förståelse är så mycket värt.

Än så länge går det bra, det är kul men det tar mycket energi!

Önskar er en trevlig fredag från ett stormig och regnigt västkusten.

Helena.