Har jag sådana?
Alltså saker som jag inte vill att andra ska se eller, ohh hemska tanke, någon skulle hitta om jag hastigt avlider och inte hinner städa undan..
Läste en artikel om detta och blev lite inspirerad att se efter, har jag det, skelett i garderoben, grå urtvättade trosor i lådan eller andra hemska saker
Ligger det något i ett skåp som någon skulle förfasa sig över om de hittade, en garderob jag inte vill att någon besökare öppnar?
Började med troslådan 
Vidare till en låda jag inte öppnat på ett tag och fann…. min gamla dagbok sedan tonåren! 24/12-76, Fredag, Julafton!
Kära dagbok, idag är det Julafton…..
Ja jösses som jag har skrattat och vilka minnen!
Hjärtan, pojknamn, stavfel, händelser….lärare… ja vilka minnen.
Vill jag att mina barn ska finna den i lådan den dag jag är på den andra sidan? Det vet jag faktiskt inte. Vad jag vet är att när de var i tonåren hade de inte fått se den. Då hade alla mina argument och förmaningar punkterats direkt
Några direkta skelett hittade jag inte annars, så jag kan nog sova lugnt, inget skamligt, skämmigt finns i mina skåp och lådor!
Helena…..
Jag tror, själv, att det är viktigare att inte städa bort delar av sig själv. Skulle tycka att det var som att skala bort delar, delar som faktiskt finns/funnits och är en del av själva livet.
SvaraRaderaNär min älskade farmor dog /det här är lääänge sedan/ då städade min far och faster bort brev dagböcker med farmors tankar, hennes älskade kofta bla.. saker som ingen annan skulle få se. Det där tänker jag ofta på. Jag skulle verkligen velat läsa de breven och de dagböckerna och haft koftorna kvar.
"Hel och ren" det där har även jag fått höra, men jag väljer att strunta i det. Bättre skitig och trasig men fortfarande vid liv, det är det som jag tror på.
// Boije - The Secret Garden
jo jag är väl lite kluven till att spara eller slänga men känner samtidigt att det är mina tankar, känslor och upplevelser som finns där. Ingen kan känna som jag gör när jag läser det... Men, ja det blir som det blir..
RaderaHelena.
Nesten hver gang jeg leser dine forundringer blir jeg sittende å tenke på, hva tenker jeg, hva mener jeg, hvordan ville jeg gjort ting osv Men akkurat dette her har jeg tenkt gjennom tidligere. Jeg har kastet mine dagbøker fra ungdommen, jeg har kastet esken med "smånips" som minnet om forskjellig fra ungdomstiden. Jeg gjorde det for å bli ferdig med et opprivende samlivsbrudd for mange år siden. Om det var lurt eller ikke... nja jeg er ikke så sikker på en måte, men jeg er samtidig sikker på at akkurat de tankene og hendelsene kan forbli i mitt minne. Sakte, men sikkert bli grå og diffuse...
SvaraRaderaJag känner nog också på det sättet, minnen finns kvar även om inte sakerna gör och vissa saker vill man kanske inte bli påmind om.
RaderaHelena.