tisdag 5 mars 2024

14 år har gått..

 

Virus ger tid för tankar. 

Jag är nu inne på virus nr 4 tror jag det är. Ja nr 4 sedan nyår då. Tröst i eländet är väl att jag inte är ensam om det, halva sverige verkar vara drabbad av olika virus som snurrar runt men jag är tacksam att jag än så länge har klarat mig från magsjukan som också snurrar runt.

 Hemma med virus ger som vanligt tid för tankar och jag kom att tänka på då när jag var utbränd.

 "Utbrändhet efter bröstcancer" som det stod på sjukintyget. 

När var det egentligen, hur lång tid har gått, hur lång tid tog det att komma tillbaka etc. Ja då är bloggen ett super bra verktyg. 

I september 2010 åkte jag i ambulansen med blåljus och sirener, då hade min kropp totalt kopplat bort. Det är alltså i år 14 år sedan.

 2016 i september avslutade jag , då skrev jag på för en ny anställning, ringde försäkringskassan och arbetsförmedlingen och sa upp mig som bidragstagare. 

Minns att det var en skön känsla men minns också tacksamheten jag kände över allt stöd och all hjälp jag fått. Det tog alltså 6 år. 6 år av tårar, tankar, skam, skuld, ilska, sorg...osv. 

Läser lite i de första inläggen, läser om bortförklaringar om fysisk sjukdom som egentligen var symptom på en psykisk ohälsa. Läser om tankar, funderingar, ja hela resan finns dokumenterad här på bloggen, läser och känner stolthet över den resa jag gjort. Men också sorg över att det hände under barnens tonårstid hur mycket jag svek dom, hur jag satte bilden, den bild jag ville att andra skulle se framför mitt eget mående och i slutändan barnens.

 Det är en sorg.  

Jag hade överlevt bröstcancer och ingen skulle tro jag var svag, ingen skulle se mig som annorlunda osv. 

Varför var det så viktigt? 

Mycket går tillbaka till mig själv, svag är lika med att inte duga, inte få vara med, svag riskerar att bli utesluten och tillhörighet var viktigt av någon anledning Den kultur jag då arbetade i  ja där skulle man vara stark, svaga människor kritiserades och jag har många gånger funderat över varför jag inte bara lämnade den arbetsplatsen den var så sjuk men nej jag kämpade ända in i kaklet eller ja ambulansen.. 

Många år har gått, många tankar har tänkts, många tårar har fallit mycket har bearbetats och varför tänker jag på det nu? 

Jo för att det är dags att avsluta, 2 gånger 7 år har gått och vi lever i 7 års cykler så kan det vara så att nästa period är något annat något nytt. Jag känner att många saker jag gjort under en lång tid nu inte är lika roliga, ger lika mycket energi osv.. så en ny tid är kanske på väg och då är det tid för avslut av det som varit. Så idag ska jag läsa igenom de gamla inlägg jag gjort under den tiden och försöka få till ett avslut. Ta till mig kunskap och visdom att ta med mig, lämna det som inte längre ger mig något och gå vidare i livet.