Ja jösses vilken dag.
Började klockan sex i morse, så vad härligt med en ledig eftermiddag,barnen i skolan och Micke på jobbet...trodde jag.
Halv ett ringer skolsköterskan till jobbet, inget farligt men sonen har sprungit med huvudet för in i en vägg på idrotten. Huvudvärk och tidig buss hem, lovade hämta i samhället.Jaja. Svänger i på affärn eftersom jag fick en sån lust att baka bullar, tomt i frysen och visst behöver sonen det för att må bra. Snabbt hem och byta om för att ta en runda i skogen med hundarna. Dom var spräng fulla med energi. Kommer en bit, så skriker Noël rakt ut och kommer med ena bakbenet hängande i luften....första tanken var, nu är det brutet, hem med alla hundar och nu stödjer hon på benet, bra, in med henne och en snabb tur med de andra. Hem och upptäcker att Noël har ett ganska så stort sår i ljumsktrakten, äckligt, glipar....var är telefonen. Vår veterinär jobbar inte idag så jag fick ringa distriktsveterinär som ger en tid direkt. In i bilen köra fort, fort men oj, vem ska hämta sonen som inte svarar i telefon? Micke åker från jobbet och hämtar.
Sövning och ihop syning av hund som får dränage, hur gör man med två andra hundar hemma? du får ha tratt på dom med säger veterinär, orka!! i flera dagar!!!tre hundar med tratt!!?? nej tack. Hem till Lars med Ester som blir mycket sur men vad gör man. Nu har lugnet lagt sig hoppas jag och min lediga eftermiddag har blivit kväll...en vanlig dag mitt i livet!!
ps. Vi tog förståss en liten valptitt när vi ändå var där, oj vad det händer saker. Dom morrar och biter varandra.ds
Nu förstår jag varför han lät lite seg när jag pratade med honom.Hoppas allt är bättre nu.
SvaraRaderaLedig tid blir sällan vad man tänkt.
Arne.
Stackars lilla vovven! Vad hände?
SvaraRaderaIbland går det fort....
SvaraRadera