Vissa dagar är längre än andra, eller är det inte så? Julafton när man var barn, eller långfredagen, huva så lång..och dagen före en röd ledig dag när man måste jobba och dessutom till sista barn. Inte roligt.Fast ganska mysigt med bara några kvar men alla längtade hem på slutet. Dessutom var hela familjen utom jag lediga idag. Ungarna hade studiedag och micke jobbar natt. Inte nog med det, utan syrran meddelade i morse att dom var på väg hit ned för minisemester. Dagen segade på men utan den vanliga gnistan alla bara väntade på att få avsluta. Men nu är den avklarad och kvällen är här, jag har varit och träffat syster med familj och min rara gudson William, han är tre år och har downs syndrom. En helt otrolig kille som är hela släktens solstråle. Har inte träffat dom sedan jul och han har utvecklats något enormt, tecknar massor nu och springer som vinden. Mosters favorittaxar, molly och jackie var också med. Så i morgon blir nog en tur till stranden för att "maja"alltså första fikat på stranden, ur skönt att sitta i solen och fika utan en massa rödbrända turister som vältrar sig överallt!! Nu ska kameran laddas med nya batterier, dom var förstås slut i dag!! typiskt. Vädret är varmt och vackert alla träd är gröna och nu ska rosorna klippas, yes!! Tre långa lediga lata dagar utan något inplanerat, skööönt. Micke går på sin vecka på brandkåren i morgon kväll så då kan han inte åka någonstans, oj vad han ska få jobba här hemma!!
Tollarna startar på lagkampen i morgon, vi har tränat hårt hela vårvintern inför detta så jag håller tummarna för att dom ska lyckas. Dom har verkligen slitit hårt så jag önskar dom all lycka och framgång. Så nu är det snart läggdags och ögonlocken är tunga...
Ha det bäst, Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar