Så var det dags, ingen!

Fredag kväll, nu igen, det känns som det bara är måndag och fredag, hela tiden. Måste vara ett gott tecken, när dagarna flyger fort. Ett tecken på att jag trivs med livet, för visst minns jag när man gick i skolan, dagar som var sega som tuggummi! Klockan som gick så sakta, nu använder jag inte klocka längre, tiden går i alla fall och jag vet när jag ska börja jobba och när jag ska gå hem, dess i mellan har vi ingen tids press på mitt jobb, det tar den tid det tar. Mycket skönt. Alltså är det nu helg igen,ingen press ingen stress, inget speciellt som ska göras, det har varit en lugn vår och jag har varvat ner betydligt, känner ingen press att starta någon hund på någonting, vi tar träningen lite som den kommer, har inga direkta mål just nu, det blir när det blir. Framför allt så känner jag inget behov av att prestera någonting, jag duger som jag är och det räcker. På söndag ska jag vara med och hjälpa till på ett funktionstest för en tollar kennel, ska bli mycket spännande, inget som jag gjort förut, kul att lära sig något nytt. I morgon får jag väl satsa på att få disken i ryggen att lägga sig rätt igen och att ligga kvar där. Tyckte det gick bra i onsdags, den gick tillbaka fint och låg stilla men så idag på fm, så åkte den ut på andra sidan igen. "Tur det finns Voltaren, när man känner sig klen"enda nackdelen är att jag blir så trött av att medecinera, funkar inte länge, bara tills den åker på plats igen. Ska försöka få en remiss till röntgen för att se hur mycket som är slitet, tolv år sedan sista gången och då var det två kotor i ländryggen. Man vänjer sig vid att leva med smärta och man tål mer för varje år. Dessutom så är jag fri från värk emellan åt så det går det med... Ha en skön kväll, Helena.