Det var ett tag sedan, nu!

Jaha ja, det var ett tag sedan nu. Det blir så ibland att jag inte har något speciellt att skriva om och då blir det tyst!! Visst händer det saker hela tiden men inget som är att skriva om. Men ibland är det bra att blogga. Det ringde i lördags morse, Annika hade läst att jag slet med att få bort färgen i trappan och hon hade hittat ett dunder medel att ta bort färg med och hade en flaska över som hon genast kom hit med, tack så mycket, det var dunder bra.

Annars är väl värmen det stora samtals ämnet just nu, det är varmt, det är det men jag tycker det är skönt, det värmer hela mig och vindarna är ljumma, så skönt efter vinters kyla.

Jag har just varit ute och sprungit en runda, den första på många veckor och det var bara så skönt. Vän av ordning menar nog att- var det inte du som förra söndagen låg och krälade och spydde av smärta i rygg musklerna? Jo det var det nog, om jag tänker efter men efter som jag denna gång var smart nog att stanna hemma och vila på spikmattan och inte jobbade förrens jag var helt smärt fri, så har jag nu läkt den muskeln.

Visst var det väl med en viss oro som jag gav mig ut, det jobbiga är ju andningen och bröstkorgen men efter som jag har en viss benägenhet att undvika saker som har fått mig att må dåligt, så tänkte jag att nu j-lar, detta ska inte få hindra mig att göra saker jag gillar-inte denna gång- nu ger jag mig inte! Och det gick bra, jag hade med mig telefonen, för säkerhets skull. Varje rädsla jag övervinner är en seger! Snart kan jag nog äta på restaurang, trots att armarna skakar!

Jag gillar att springa, att bli riktigt svettig och känna blodsmak i munnen- inte riktigt men nästan- det är en sån skön känsla när benen går av sig själv och andningen flyter på, när jag inte kan springa för att kroppen säger ifrån, så gör jag det i huvudet!

Låter kanske konstigt men det funkar för mig. Jag lägger mig, gärna på spikmattan, man slappnar av bra då, sen känner jag känslan i kroppen hur jag knyter på skorna och väljer runda, fördelen är att jag kan springa var jag vill i tanken, på myren i sälen där det gungar under fötterna och jag är helt ensam, eller i Karslundsskogen i örebro, där jag kan varje backe... Det är en skön känsla, jag känner varje steg, varje andetag, backarna som suger, helt otroligt, jag gjorde det på sjukhuset när jag låg och väntade på operationen och var rädd, då sprang jag uppför backen på hundfjället, väl uppe på toppen satt jag bara och såg ut över fjällen, bort mot Norge!! Det funkar.

Men nu ska jag strax ner i duschen, måndag i morgon och en vecka kvar till semester.

Ha en skön kväll Helena.

Ps ett stort GRATTIS till Claffos s(u)ch, bara lite jobb att ta bort staketet!!ds