Hästar, å jag!

Ja det är en historia det!

Har alltid gillat hästar och som barn och tonåring slukade jag hästböcker. Jag har läst om Annika och Turk som hästen hette, jag har läst om svarta hingsten och Silver och allt vad dom hette. Högst på varje önskelista stog alltid, en häst..fick aldrig någon. Sen stog hund och det har jag haft, många....

Men häst, ja dom är otroligt vackra och luktar gott. Jag började rida på ridskola när jag var runt tio år, red med mamma och hennes väninna på Frövi ridskola utanför Örebro, favorit hästen hette Sirockoo, red när det fanns en häst och jag fick chansen men har aldrig varit riktigt bra på det!! Det var mera känslan tror jag, för jag hade aldrig ambitionen att bli bra på det.

När jag sedan fick en dotter var det självklart för mig att hon skulle börja rida, inte att vi skulle ha häst utan hon fick börja på ridskola, tror hon var fyra när hon startade på ridlekis i Munkedal...Ingen höjdare, dålig ordning och taskig ridlärare men mamman fick gå runt och gosa/lukta på alla hästar..Sen när hon blev lite äldre så började hon rida i Lysekil.

Åter fick mamman chansen att gosa och borsta på alla hästar! men det var då jag kom på att hästar är STORA och läskiga! man skulle ha stallmorgon, alltså åka dit och ge mat och ta ut i hagar å sånt..hm, inte min grej. Hästar ska stå stilla, inte ledas runt och trampa mig på fötterna. Tur att maken gillar hästar, stallmorgon, blev snabbt hans och dotterns ansvar.

Nej, hästar är numera inte min grej, inte dotterns heller! Utan jag nöjer mig med att någon gång då och då rida islandshäst, lagom storlek på dom tycker jag. Annars tittar jag gärna när andra rider, som idag när vi hämtade sonen hos Camilla, hon red Michigan och det såg så fint ut på avstånd. Ska du inte rida lite frågade hon, och jag var så nöjd med att säga - nej tack!

Tog en sväng bland hagarna och fotade nya fölet och de andra hästarna.

Nä, hästar ska man se genom linsen, eller bara gosa med....

Ha det bra, Helena.