God morgon världen.

Hur ofta gör man saker bara för sin egen skull, bara för att jag vill det och det känns bra för bara mig? Ja det är dagens fundering, lätt för mig kan tänkas som inte behöver gör något för någon annan än mig själv men det är det inte, eller det är det men jag gör det inte.

Jag går här hemma och grejar, bakar, städar, tränar, ja listan kan göras lång men gör jag det för min skull, för att jag verkligen vill det?

Om jag då gör det för att jag vill det som jag hela tiden trott eller kanske intalat mig själv, varför blir jag då irriterad på att ingen ser det och ger mig en  komplimang för det, varför irriterar det mig att ingen tycks se vad jag gör? Jo för att jag gör det, inte för mig själv och min tillfredställelse, utan för att omgivningen ska ge mig beröm, bekräftelse eller vad det nu är. Om det bara var för min egen skull, då skulle väl min egen känsla av att vara nöjd räcka men jag hittar aldrig känslan av att vara nöjd med mig själv och det jag gjort, jag bara väntar på att familjen ska komma hem och se vad duktig jag varit idag.. men händer det? nej de kommer hem och allt är som vanligt, för dom…som jag vant dom vid att det är. Dom frågar – vad har du gjort idag?… ser dom inte det

Vad dom menar är, antagligen det jag borde veta. Vad har jag gjort för mig själv idag det som inte jag fattat, det som är viktigt, för mig.

Tänk att det ska ta ett år att förstå!

Min egen känsla är det som är viktigt, även om det är känslan av att ha ett rent badrum, eller lyckan i att ha fått till en bild som jag är nöjd med, eller det där perfekta linjetaget med hunden. det är min känsla i mig som är viktig.

Det tar tid att förändra.

Önskar er en fin dag!

Helena