söndag 20 mars 2016

Det är synd om mig...

Här kunde ni fått en bild av en blek, hålögd, snorig och förkyld människa.. Men jag väljer en bild från förra våren istället. Trevligare för er..

Jo det är synd om mig som är dunder förkyld. Svider i ögonen, hostan river i bröstet och hela huvudet känns svullet. Alltså.. jag kan ha ryggskott, cancer och annan värk men förkyld, det är det absolut värsta jag vet, blir så otroligt ynklig och sugen på att göra allt jag inte kan, orkar eller får.

Snöra på springskorna, åka till gymmet, gå långa, långa promenader.... Nej då inget av det kan /orkar jag gör. Annars har jag inga problem med att finna ursäkter för att slippa träna men nu, när snoret stoppar, då vill jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel