Ja det är tomt här hemma utan Ellen. Hon var en liten stor hund, liten till kropps formen men med den största betydelse för oss och sina hundkompisar.
Det är tyst också, de andra skäller inte så ofta, igår kom husse hem från jobbet och de bara tittade , inte ett skall. Ellen var inte den som rusade ut och skällde men jag tror hon signalerade till de andra att nu, ut å gör ert jobb… Hon talade alltid om när det var dags för mat eller promenad. En dam med mycket bestämda åsikter om hur det skulle vara
släpptes hon inte in eller ut, så öppnade hon själv dörren. Ja de andra två är lite vilsna nu och vilar mest i väntan på att hon ska komma hem igen…. 
Samtidigt kan jag tycka det är ganska skönt nu, hon var så vinglig och trött i det sista. Det är skönt att slippa se hennes besvikelse över att inte få följa med på långsvängar, inte behöva se henne nosa över de andras blöta pälsar efter vatten träning… Inte behöva se hennes försök till glada skutt när träningsväskan kom fram men besvikelsen när hon fick stanna inne…
Ja det är delade känslor….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar