En dag i stillheten…

På bokrean köpte jag en bok om trädgårdsterapi, om Alnarpsmetoden. En bok som handlar om mig! Ja inte riktigt personligen men så fort jag läst några sidor i den så kände jag igen mig, alla symptom men också, det viktigaste för mig, alla orsaker till utbrändheten. Jag har alltid trott att just mina orsaker var så specifika för just mig, ingen annan kunde väl ha det bagage som jag har men se där det finns en hel bok om detta!!
En fråga som jag fastnade för var “Hur vilar du?”
Den frågan har jag fått många gånger under resans gång, av sjukgymnaster och kuratorer osv.. men aldrig riktigt kunnat svara på oftast har jag sagt att jag vilar när jag springer eller när jag går i skogen med hundarna och det är på sätt och vis sant, för det är avkoppling för mig men vad är det i dessa aktiviteter som ger vila, när aktiviteten i sig är ganska fysisk. Finns väl ingen normal människa som vilar när de springer Men det är inte själva aktiviteten som är vilan, efter lite funderande kom jag fram till att det är ensamheten som är vilan. Jag springer aldrig tillsammans med någon annan, lockas inte av grupptränings aktiviteter, vill helst gå i skogen ensam, osv.
Så där kom svaret, jag vilar i ensamheten, det är min totala vila, vilket jag är hemma eller i skogen eller.. jag behöver ensamheten.
Och det är ensamheten som alltid lockat mig, en dröm om att vara författare, tänk att få resa bort till en enslig stuga i skogen och bara skriva, det är en dröm jag haft, vad jag nu vet är att det är inte skrivandet som lockade, även om jag gillar att skriva, det är ensamheten, att ha ett giltigt skäl att söka ensamheten.
När jag tog en paus från boken och satte mig med kaffekoppen, började jag bläddra i en tidning, där fanns en artikel om omaka par. Kvinnan i paret var “introvert” och trivdes bäst i ensamheten och mannen var “extrovert” och behövde liv och rörelse för att må bra. Det fanns ett test också gillar veckotidningstest jag blev “ambivent” och behöver alltså både ock, det stämmer så bra. Jag gillar liv och rörelse men behöver dess i mellan total ensamhet för att återhämta mig! Det är där jag missat så mycket, jag har inte gett mig tiden i stillhet för återhämtning pga det dåliga samvetet, inte kan väl jag… osv..
Så gårdagens utmaning blev att ta en dag i stillheten, jag ringde praktiken och flyttade min lediga dag till igår och sedan jobbade jag med de tankar som kom upp, det dåliga samvetet för jag skulle ju ha jobbat.. ja det kom många automatiska tankar att ta tag i, tankar som förut har hindrat mig att följa min egen önskan och det gick bra, himlen ramlade inte ner för att jag inte var på praktiken tvärt om fann jag vilan utan att ha presterat något för någon annan än mig själv. Det går bra nu!!
Helena.