På besök i min hemstad..

Och här borde jag ha en mängd vackra bilder från ett soligt och blommande Örebro men det har jag inte . Trots att båda kamerorna var med i helgen så tog jag två bilder, på dottern när hon äter mjukglass i Wadköping..
Örebro då!
Ja där är jag född och uppvuxen, det är 22 år sedan jag flyttade från staden hit till Västkusten.
Hatkärlek är väl ett starkt ord kanske, när jag ska beskriva hur det känns… vill du inte flytta tillbaka frågade Farmor när jag besökte henne i lördags och mitt svar blir som alltid ett stort NEJ, följt av ett jo, om jag vinner en massa pengar ska jag köpa mig en liten röd stuga vid en sjö i Kilsbergen.
Örebro är för stort för mig, den staden växer helt okontrollerat känns det som, nya hus och ja hela bostadsområden växer upp mellan varje besök. Varje liten plätt bebyggs, nya höga hus kläms in så fort något rivs eller det som förr var parkeringsplatser, såna små bra grusplaner som bara örebroare visste om där man kunde ställa bilen nästan gratis, där står nu höga fula hus, där det var åkrar och hästhagar finns nu klaustrofobiska betong fyrkanter där folk trängs som bin i en kupa.
Stadsparken lika vacker som alltid, där trängs människor som turister på en playa, var det så förut? Ja kanske men jag minns det inte så
Nej jag har fått min dos av människor som trängs, nu vill jag vara i lugnet här hemma, visst är det mycket människor här på västkusten på sommaren men sedan sänker sig lugnet i slutet av Augusti, då när alla åker hem till sina bikupor och trängs där…
Nej jag är glad att jag flyttade, det känns helt rätt, hade jag bott kvar hade jag antagligen känt att det var helt ok, det är så man fungerar, man märker inte hur det är förens man varit ifrån det ett tag.
Men visst saknar jag vännerna, närheten till min familj och släkten, speciellt nu när min dotter tagit min plats som Örebroare, hon trivs som fisken i vattnet, älskar närheten till allt som bjuds, folklivet och rörelsen.
Den lilla röda stugan då? Jo närheten till Kilsbergen kan jag sakna, detta stora område av skog och berg, inte kala klippor som vi har här nere utan berg med skog, stooora höga träd och mjuk mossa, små iskalla sjöar med vatten brunt som ett gott öl. Med vandringsleder man kan gå en hel dag utan att möta någon men kanske skymta ett troll bak en mossig stubbe Det kan jag sakna, här nere är det trångt i naturen. Men man kan inte få allt…
Efter en helg med sol och sommarvärme är det skönt med en mulen dag som idag, jag tar det lugnt och börjar kl 11, behöver ta det med ro efter överdosen av sociala kontakter.. kroppen är stel efter många mil i bil, huvudet är trött efter allt liv och rörelse.
Önskar er alla en fin dag // Helena.