Livet går trots allt vidare…

Lilla Noël, vår prinsessa, vi saknar dig så..
Det är tomt och tyst här hemma nu, för ett år sedan hade vi tre som, om inte röjjde runt, så mycket men ändå var här, de fanns hos oss och framförallt hos varandra. Tishen är lite ensam nu, ingen som tvättar hans öron, ingen att luta huvudet mot i soffan… nej han är lite vilsen nu..
Vi hade anmält till utställning i Tvååker i helgen men var i valet och kvalet i fall vi skulle åka.  Tishen har fällt ur sin päls och vi var ganska så oinspirerade efter allt som hänt.
Men Tvååker är inte bara en två dagars utställning, det är en social happening för oss, vi är många från kenneln som åker, det skulle grillas och pratas, det är fler från Lysekil som åker och vi skulle campa ihop..
Så vi bestämde oss för att åka trots allt, bara åka och ha kul, koppla av och umgås.
Och så blev det, vi åkte, vi ställde ut med super fint resultat men mest av allt hade vi trevligt. Vi badade i havet, grillade och pratade ja vi hade en fin helg med nya och gamla vänner, just så som vi ville och behövde. Att det sedan var + 38 grader utanför husvagnen båda dagarna var väl lite att ta i men vi överlevde, som tur var så blåste det lite då och då..
Havet var nära så vi kunde svalka oss på kvällarna1