Trogna bloggläsare har nog inte missat att jag ganska ofta rensar i skåp och lådor.
Förr var jag en, om inte manisk samlare, så inte långt ifrån
Det hade mycket att göra med minnen från barndom och tonårstiden. När jag var i tonåren skiljdes mina föräldrar och hela vårt liv delades upp mellan familjerna, saker från barndomen försvann, hemmet som varit en trygghet splittrades, alla flyttade på olika håll och inget var som det brukade. Inte så konstigt, det är många, många som upplever det men jag antar att det satte sina spår hos mig.
Jag har alltid sparat alla barnens saker, teckningar, skolpapper, kläder, leksaker, ja allt. Ja jag var bitter över att inget av mina barndomssaker fanns kvar, favorit böckerna var borta och ingen visste var det fanns. Alltså blev jag en manisk boksamlare… osv….
I samband med att jag blev sjuk och sedan brände ut mig, blev jag tvungen att rota i mitt inre och försöka reda ut mina knutar och besöka mina mörka hål. En jobbig resa men också väldigt bra. Att se, verkligen se mina mönster och sedan följa dessa tillbaka till barndomens upplevelser har varit intressant, tufft men otroligt utvecklande.
En följd av denna resa har blivit att rensa.
Jag har rensat bit för bit och det första jag startade med var faktiskt bokhyllan. Att slänga böcker var en jobbig sak men böcker jag tappat i badet, böcker jag inte ens gillade, böcker som tillhörde andra, allt åkte ut, slängdes och lämnades tillbaka eller gavs vidare.
Att rensa i ungarnas saker var inte heller lätt men varför ha ett källarförråd fullt med “Happy-meal” saker eller trasiga leksaker, papper osv.. Självklart frågade jag barnen innan jag slängde/gav vidare deras grejor men de som är sunda friska ungar 
Jag behöver inte längre omge mig med saker för att känna mig trygg och det är skönt.
Så kommer jag då till att ge vidare. Av en händelse fann jag en Organisation som samlar in saker och sedan skänker det vidare till människor som verkligen behöver det. En som verkar här i närområdet. Så nu har jag gått en vända till i skåp och lådor för att andra människor ska kunna få det lite bättre.
Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar