Här på västkusten är det nästan aldrig helt vindstilla.
Men nu när jag gick rundan i skogen med hundarna så var det det, helt vindstilla och alldeles tyst, inga bilar, inget bankande från grannens husrenovering, inga fåglar som lät. Istället låg om en förväntan i luften, dimman har lättat och solen kommit fram, värmen gör att marken ångar lite tropiskt fuktigt tjockt i luften.
Lite obehagligt kändes det, som att, snart händer något, allt bara väntade, sen kom ett kraxande från Korpen som flög över oss och hens partner svarade.
Väl uppe på berget fläktade vinden utifrån havet och allt var som vanligt igen, bortsett från värmen. +16 i skuggan, nästan shortsväder, jackan åkte snabbt av i alla fall.
En härlig höst har vi än så länge med sol och värme.
Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar