Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver. En bok om acceptans.
Att acceptera att livet är som det är och att leva fullt ut med alla livets skeden. Att man själv bestämmer hur man ska förhålla sig till allt som är. För det är ju så med livet att det inte är konstant, det händer nya saker hela tiden, folk dör, man förlorar jobbet kanske får man ett nytt,barnen föds, dom växer upp och flyttar allt förändras och vad gör vi åt det? Det är det som är så spännande och jobbigt, inget är någonsin som man tror, hoppas eller önskar. Vi utvecklas ständigt, spännande eller jobbigt, det beror på hur man väljer att förhålla sig till det, acceptera eller kämpa emot, den ständiga frågan..eller att både acceptera och kämpa.
Som när jag fick mitt cancer besked. Då fick jag både acceptera och kämpa, faktum var jag hade cancer vilket jag ville eller inte, det tog ett tag att inse. Bara att acceptera så var det, sen började kampen min inre kamp,det här skulle jag klara hur det än skulle bli.
Genom att acceptera att tumörena fanns där så behövde jag inte slösa kraft på dom, det jag beslöt att lägga mycket kraft på blev istället att stärka min kropp och att tillåta mig alla tankar, även dom svarta. Jag kunde i detta läge ha valt att acceptera och lägga mig ner och vänta på.....det som skulle komma,eller skrikigt och gråtit och förbannat mitt liv ( vilket jag självklart gjorde, vissa stunder) det handlar hela tiden om val . Jag valde glädje, kärlek och hopp, detta går bra. jag valde livet som det är, dag för dag, hur man klarar det? jo man tar en dag i taget. Jag valde, att ta hjälp av min gode vän och healer Marie för att stärka mig och min familj. Jag bestämde mig för att den tid jag hade kvar, så skulle jag LEVA inte gräva ner mig och älta min sjukdom.
Och så är det nu är jag frisk om än lite stypad här och var men vad är väl ett par bröst, när jag är frisk.
Det tog dock tid att acceptera hur jag nu ser ut, ett sorgearbete som tar tid och som behöver få ta tid. Men snart är det dax, nu har jag fått kallelse till Sahlgrenska, nu börjar nästa kamp dax för rekonstruktion, pust, sen blir det nog lugnt och skönt.
Fast det blir det inte det vet jag nu, livet går ut på att skaffa sig erfarenheter, att acceptera att så här är det och sen välja, kamp eller inte, det blir aldrig lugnt och stilla, det gäller bara att välja sina strider.
Så här när jag tänker efter så skulle jag inte velat vara utan alla dessa erfarenheter som jag fått genom livets alla jävligheter och glädjeämnen, för utan dom vem skulle jag vara då?
Jag trivs ganska så bra med mig själv som jag är med eller utan bröst, krullig mun, mjukmage osv, det handlar om att ACCEPTERA, detta är JAG.
Stor kram till er alla, Helena
Ja va är väll ett par russin mot livet....
SvaraRaderalove you
Vet vad du menar, allt ändrades när vi fick William! Då såg det svart ut! Nu, det är det bästa som hänt mig..
SvaraRaderaDet blir aldrig som man tror, men man får försöka att acceptera det som det är! Det kan ju ta tid, men till sist är man där!
Någon som begrep vad jag skrev? ;-)
Kram Marika.
Ja du...som en vän till mig sa när jag mådde som sämst efter att gått in i den sk väggen; Man får starka ben i uppförsbacke... Tänker ofta på det,har ju inte haft din kamp mot cancer men utkämpat andra strider när det jag burit i ryggsäcken kommit ikapp mig...Men utan det hade jag inte varit den jag är idag...om du förstår vad jag menar...?
SvaraRaderaKraam