Livet.

Redan torsdag och veckan nästan slut och var tar tiden vägen?

Denna vecka har varit lite sorgsen och eftertänksam. Började med ett dödsbud, som väl var väntat men inte mindre sorgligt, en människa mitt i livet med barn och familj vars kamp mot cancern nu är över. Det för min sjukdom nära igen, visst är jag nu frisk men varje liten ny krämpa för genast tanken dit igen, jag har inte större risk än någon annan att få det igen men tanken finns där alltid. Så idag kom nästa bud, en ung kille som omkommit i en trafikolycka, ingen jag känner eller mött men pojkvän till en släkting. Så onödigt slöseri med unga människor, det får en att undra, vad är meningen med detta?

Jag läste igår kväll att " ingenting kommer för tidigt,och ingenting har någonsin hänt som inte skulle hända"och det stämmer . Ingenting kommer för tidigt, det är bara vi som inte är beredda, men varför måste det komma, varför måste människor eller djur bli sjuka och dö? Visst vi tycker att saker kommer för tidigt men om det kommit senare hade någon annan tyckte det varit för tidigt eller sent..saker kommer när dom kommer, det får man lära sig leva med och acceptera men en ung människas död kommer alltid fel.

"Ingenting har någonsin hänt som inte skulle hända" är väl visa ord men svåra att acceptera i svåra stunder. Och den stora frågan är väl alltid- varför händer det mig!

Finns det någon mening med livet? Har vi en färdig plan när vi föds, med stora händelser redan inskrivna? Är vi här för ett syfte? eller ? Ja det blir många tankar.

Tag hand om er och var rädda om varandra, Helena.