Gick igenom en del av bilderna från semestern igår och då slog det mig igen, den förändring som jag genom går. Hur denna förändring påverkar mitt utseende, märker det inte så mycket i vardagen men när jag ser mig på bild så syns det.
Hur jag gått från spänd, sammanbiten och ledsen, till glad och lycklig och nu helt avspänd.
När jag ser mig sitta där vid älven så helt avkopplad, så är det en helt annan människa en den jag var då för bara några år sedan. Jag har nya ärr i själen och på kroppen men denna gång är de läkta och fina.
Att kunna sitta så totalt avkopplad och helt i stillhet det är en upplevelse utöver för mig, jag som alltid har varit på språng, alltid redo att …., alltid beredd i fall det värsta skulle hända… alltid lyhörd för andras signaler men alltid avstängd för mina egna.
Nu har jag nått fram till ännu ett mål, att kunna slappna av var jag än är, att kunna njuta av stillheten, att kunna tillåta mig att bara vara, låta någon annan styra, visst var det jobbigt att bara lämna över och åka med i berg och dal banan men det gick.. jag har under några dagar mött många av mina rädslor, hoppat över många av mina hinder och det gick. Belöningen blev en stillhet inom mig som jag inte visste fanns.
Önskar er en fin dag!
Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar