fredag 15 november 2013

Att lära gamla hundar sitta…. eller…

morgon 035 (425x640)
Det går!
Man kan lära gamla hundar sitta, det tar bara lite längre tid eftersom man behöver lära om. Att lära om ett beteende det går men det tar tid och är ganska energi krävande…
Och nu kan man undra om jag inte skriver på “fel” blogg, detta borde väl skrivas på hundarnas blogg… om det nu gällde hundarna så.. vore det himla enkelt! för träna hund det kan jag!!
Nej då, detta är en, metafor kallas det väl, den gamla hunden, det är jag det Blinkar



När man som jag haft ett speciellt beteende sedan barndomen, då är det otroligt svårt att ändra det. Det sitter djupt, ända ner i ryggmärgen sitter det. Och på en sekund bara så gör jag det, utan att tänka, bara automatiskt öppnar sig munnen och jag hör mig själv säga de magiska orden!!
JAG GÖR DET, INTE SKA DU, DETTA FIXAR JAG, INGA PROBLEM, FÖR…
Ja för vad då?? För att jag gör det bättre Blinkar (ja ibland tänker jag så, skäms..)
För att ingen annan ska behöva ha besväret.
För att.. ja jag skulle kunna göra en lång, lång lista på varför just jag ska göra just den saken och det värsta är att jag gör det för att underlätta för andra, inte för mig själv. Jag sätter nästan alltid andras välmående framför mitt eget. En god egenskap kanske, om det görs av rätt anledning.
Jag antar att jag skrivit om detta ämne förut, (minnet är bra men kort) då det är ett av mina allra jobbigaste beteenden, både för mig själv men kanske också för min omgivning.
Jag underlättar, slätar över, ursäktar, bortförklarar, tröstar, är arg, tar på mig ansvaret, ja till och med ljuger… för att hjälpa andra men nästan aldrig mig själv. Har jag gjort fel, så har jag och det erkänner jag men att låta någon annan stå där med skammen, då mår jag illa.
Jag jobbar över, jobbar dubbelt, lyfter tunga saker, löser problem.. allt för att ingen annan ska behöva.. men varför? Varför värderar jag andra så mycket högre än mig själv?
Ja nog om det, nu är det så att jag ska, behöver, måste men framför allt så vill jag ändra på detta och det är svårt. Så länge jag gick hemma var det inga större problem för här har jag lärt mig ta emot hjälp, att sitta ner på händerna Ler och tvinga mig att låta andra göra sina saker. Jag försöker undvika situationer där jag går in och styr Blinkar
Men nu är jag ute i verkligheten igen och jobbar några timmar varje dag och då kommer testen. Fy attan vad jobbigt det är, bara att gå hem när mina timmar är slut fast det finns jobb kvar, inte göra några timmar extra när det skulle behövas…. men jag gör det. går hem och känner mig på en massa olika sätt. det är känslorna jag nu behöver bearbeta, alla de som kommer upp!!
Ingen kräver på något sätt av mig att jag ska göra mer eller stanna, ingen fråga som behöver besvaras, inga krav som ställs, utan enbart mina egna invanda beteenden som poppar upp!
Nyttig träning är det!
Önskar er alla en fin fredag!
Helena.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel