Först blev jag arg men nu är jag ledsen…

Nej, om det tar tre dagar att återhämta sig efter 2,5 tim arbete, då är något inte som det ska.
När jag satte mig i bilen för att åka till praktiken igår morse, sa kroppen STOP! Och efter en stund började förnuftet reagera och acceptera.. det spelar ingen roll hur rolig något är, hur kul det känns…det är inte värt det. Det är inte värt att rasera all den tid jag lagt ner allt det arbete jag gjort bara för att…
För det var så här det var förut, huvudet sa, man ska vara glad att man har ett arbete, det är en inkomst.. osv medan kroppen skrek, det är något som är fel..
Bad jag nu vet, som jag inte visste förut är att när det känns rätt i kroppen då fungerar det och kanske att huvudet nu har lärt sig detta. Någonstans därute finns ett arbete som är för mig men just nu i alla fall, så är det inte på en förskola.
Jag blev så arg först, kanske för att kroppen styr mig så (något jag egentligen ska vara j-ligt tacksam för) men också för att jag så gärna så otroligt gärna ville att detta skulle fungera, för det hade varit en enkel lösning…
Idag känner jag mig mest trött och lite ledsen, just så som det ska vara. Först blir man arg, sedan blir man ledsen, sedan kan läkningen starta, det är så det fungerar..
Jag har en helt underbar handledare på arbets förmedlingen, hennes svar när jag ringde och berättade hur det var. “ Du försökte i alla fall Helena” det är helt ok, ta ett tag och vila nu, så hittar vi på något annat, det finns massor av saker vi kan erbjuda. Vila nu, så hjälps vi åt att ordna det.. Du försökte i alla fall..
Så idag vårdar jag min sårade stolthet, slickar mina sår och inser än en gång, att jag inte är Stålkvinnan, inte ens Catwoman Men jag försökte i alla fall och det var roligt så länge det varade.
Vad jag bär med mig är, känslan av att vara pedagog, den finns där inom mig!
Helena.