Valborg då….

Hoppsan, så tiden går fort, redan Valborgsmässoafton! Läste på en blogg där det stog något om att “gamlingarna kunde luta sig tillbaka med en grogg och drömma om gamla tiders firande” och så är det. I min ungdom firade vi ordentligt. Minns min första riktiga fy….a (skäms)… valborg kanske –76… en flaska Diamant inköpt av någons kompis för 12 kr, den räckte länge, smakade illa och nej det var ingen kul upplevelse..

Men firade valborg det gjorde vi, varje år, i alla väder men så flyttade jag till västkusten och här eldade man Påskefyr? men Valborg då? Jag frågade och frågade men njae nej, jo kanske Hembygdsföreningen ??! Öhh stackars ungdomar, fira hos Hembygdsföreningen…

Som den Närking jag är och med Valborgsfirandet med brasa och sång i ryggmärgen, tog jag med mina barn till Hembygdsgården och förklarade traditionen ( utelämnade vissa traditioner med alkohol och så) för det ingår i min fostran att man måste få till sig lite kultur… viss kultur får de lära sig själva eller inte..

Så ikväll efter jobbet, så sjunker jag ner i soffhörnet, tänder några ljus som får symbolisera brasan, slår upp ett riktigt gott rött i glaset och minns mig tillbaka!

Tillbaka till.. Snöblandat regn, den nya jeansjackan läskigt stel och mörkblå, för min mor ansåg att, varför köpa en stentvättad mjuk som ser sliten ut…Nej ny och stel var den. Jeans som var så tajta att man fick blodstop i benen och vida nertill, antagligen träskor eller platå boots och vrickade fötter Blaskigt vin eller kanske mellan öl (så gammal är jag) moppen in till sta´n, kanske bussen ut till Brunnsparken där man kanske såg fyrverkerier eller brasan ibland både ock…..ibland inget alls.. Det var alltid kallt och kvällen mörk, ingen sommartid, det var liksom starten på våren, ur  led är vädret för nu är allt redan grönt och sommaren känns nära. Ja skiner solen ikväll då drar jag ner persiennen.

Här regnar det idag men fåglarna sjunger som tokar och bilden, ja den är från valborg förra året, ingen blötsnö då inte

Önskar er alla en fin Valborgsmässoafton!

Helena.