Jag har bestämt mig!

"Jag har bestämt mig" vad menar jag med det då? 

Jo nu är det så här att jag har låtit min inre kritiker jobba hårt ett tag. Beror antagligen på värmen, den trivs då ;) Eller inte.. 

När värmen kommer behöver jag för att må bra, antagligen precis som alla andra, ta av mig lite kläder.. Alltså  använda shorts och linnen och annat tunnare... Då syns alla mina skavanker, riktiga och inbillade, hängiga lår, hängskinn på armarna, magvalkar ja allt som kan finnas. Allt man i vanliga fall inte ser, som göms i kläderna, trycks ihop av jeansen osv..Att se mig i spegeln är en upplevelse. Och den inre kritikern jobbar för högvarv, den ropar och skriker, viskar och påpekar allt. 

Men så en dag kom jag på det.

Vaknade en morgon och kände mig riktigt smal, Så när jag gick ner för att sätta på morgonkaffet, letade jag fram vågen. Den står gömd under kökssoffan så jag fick rota lite. Ställer mig på vågen och ve och fasa.. jag har gått upp två kilo sedan sist??!!  Hur kunde det bli så här? Jag som kände mig så smal?? Känslan av att vara smalare försvann i ett nafs och fetheten kröp över mig som en tung våt filt.
Vad var då skillnaden, för och efter? Inte vikten i alla fall, för vågen lägger inte på kilon bara för att jag ställer mig där. Nej då, det var siffrorna jag såg, att det ökat, som ställde till det. Hade jag i det läget inte vägt mig, hade min känsla i kroppen funnits kvar, känslan av lätthet, den som nu byttes ut mot svett och fett.

En annan dag när jag skulle till jobbet och klätt mig i kläder som jag tyckte var sköna och satt bra, ja jag kände mig fin. Vänder mig om för att kolla i spegeln, fel av mig men jag gjorde det, så som jag alltid gör. Vad ser jag?! "Jo men snälla mig, hur ser du ut, ska du verkligen gå ut så där bland folk och hur tänkte du där..." Än en gång har kritikern slagit till och min känsla försvann snabbt och ersattes av fett och svett...
Jag upptäckte då att kritikern bor i vågen och spegeln, inte i mig. Vågen och spegeln sätter igång röster, andras röster, hur jag hört andra kritisera människor och hur jag kritiserat andra, röster som jag tagit till mig och gjort till mina mått stockar. jag ser mig i spegeln och tänker hur jag uppfattas av andra, hur de skulle kritisera mig. Jag låter dessa röster köra över min egen känsla, helt sjukt men fullkomligt sant!!

Men nu har jag bestämt mig.
Känns det bra så är det bra, spegeln används för att se efter om något sitter fel, typ tröjan ut och in, har hänt ;) eller annat världsligt men känslan är min. Känns det bra är det bra och hör jag något annat vet jag vem som snackar och kan snabbt tysta ner....