Nu går det fort...

Vart tog Maj månad vägen? 

Vaknade idag och nu är det redan 1a juni!

 Ja maj har verkligen rusat förbi, vi har varit ute på resa väldigt mycket och de dagar vi varit hemma har jag jobbat. 14 nätter har det redan blivit i nya husvagnen, många helgdagar i maj ;) 

Jobbat ja, detta har varit min första månad som "frisk och arbetsför". Jag avslutade min arbetsträning den sista april och är nu timvikarie och arbetslös som vem som helst.

 Detta känns konstigt kan jag säga, de dagar jag inte har vikariat går jag runt här och vet inte vad jag ska göra. Känslan är "annorlunda", jag är så van vid att vara "sjuk", situationstecken där ja. Har jag varit sjuk?Är jag nu "frisk"då bara för att arbetsförmedlingen tycker det? 

Ja det är jag, jag är normalfrisk som man säger.

 Klarar att arbeta som förskollärare igen, det går helt ok med ljud och barn som är som barn är, livliga och ibland högljudda. Men jag väljer att inte ta en tjänst än, väljer, vilken lyx kan man tänka, i dagens läge med arbetslöshet och annat och så går jag här och väljer. 

Ja jag är i det läget fortfarande att jag kan välja att arbeta så mycket eller lite jag vill. Förskollärarjobb finns det gott om. Jag vill inte låsa mig vid en tjänst, inte än. Det är skönt att gå som vikarie, vara med barnen och slippa pappersjobbet, kunna gå hem när dagen är slut, släppa taget, tacka för mig och vara ledig.

 Jag lever min dröm nu, den dröm jag haft så länge, ja långt innan jag blev sjuk. Då när jag var den som satt inne med datorn och allt pappers arbete, alla planer, utvärderingar, möten , samtal, ja allt det som ingår i jobbet och såg genom fönstret hur "mina" vikarier hade kul med barnen där ute.. när jag åkte hem med tankar som malde, tankar om allt jag inte hunnit med, allt jag borde gjort ja allt... Då drömde jag om att vara vikarie, slippa ansvaret för allt det där trista och bara få vara och göra det jag gillade... 

Kunna jobba när jag ville, vara ledig när jag ville... Nu är jag där, efter mycket smärta och hårt arbete är jag där och jag tackar mig själv för att jag hade modet att säga upp en fast tjänst och gå lååångt ner i lön, trots att alla sa jag var helt dum i huvudet som gjorde det, så lyssnade jag på den lilla rösten inom mig som sa "du blir aldrig frisk om du är kvar i detta" Och så var det för mig, jag var tvungen att avsluta det gamla för att göra plats för något nytt....

En snigel på bilden (för den som undrar)...

 Så har nu den första månaden gått och jag har jobbat.

 50 timmar har det blivit, helt ok... Jag har varit på två olika förskolor som är nya för mig, jag har varit på fritids, vilket jag inte varit på många år, kul var det och jag har varit på min förskola den där jag arbetstränat. En bra månad för mig , mycket nytt, nya kollegor, nya barn/föräldrar och nya lokaler. Tufft ibland med mycket nytt men kul, otroligt kul.

 Jag tar det ganska lugnt och låter intrycken sjunka in, inte rusa på och tacka ja till allt bara för att det funkar och är roligt, tar en ledig dag då och då för att återhämta mig, viktigt nu i början men mest har jag faktiskt kul och det är viktigast!!!