måndag 23 maj 2016

På resa....




Pingst firade vi i Norge med ett tredagars hund arrangemang, de har annandagen kvar där som ledig dag, så vi tog ledigt måndag vi också. Två dagar campade vi vid en idrottsplats sen drog vi 7km grusväg rakt upp på ett fjäll, omgivna av skog och sjöar så vackert. För första gången på många år hade jag ingen egen hund att starta, ingen lånehund heller, jag hade ingen uppgift alls. Konstig känsla, att som bara flyta runt... Ja det var faktiskt konstigt, annorlunda, udda, en intressant känsla att utforska, hur känns det att bara vara jag på en tävling, inte hundförare, inte arrangör, inte funktionär.... Kändes urtrist, super tråkigt och längtan efter den nya valpen blev stark, tre veckor kvar nu..

Hem och jobba några dagar för att sedan i fredags packa vagnen för en resa till Örebro och fira dotterns födelsedag. Har inte sett henne sedan jul och det känns alldeles för länge sedan.


Nej, inga kalasbilder ;) hade inte ens kameran med mig och brukar  nästan aldrig visa sådana bilder här, vi hade trevligt, prat och skratt en eftermiddag, träffade min ena bror, syrran, mamma och lite till. 

Sen på kvällen var det "barnkalas" och då fick inte vi vara med ;) Vad passar då bättre än att träffa en gammal vän och fara till Kilsbergen för lite hundträning.

Att besöka  min farmor är något jag alltid gör när jag kommer "hem", hon är gammal nu och lever inte alltid i samma värld, tidsmässigt som vad vi gör men vad gör väl det. Hon känner alltid igen mig och mina barn när vi kommer, blir så glad och vi pratar om ditten och datten, hon berättar vad hon gjort sedan sist och vad gör väl det om jag vet, att hon inte varit på stan och handlat, inte åkt bil och besökt olika personer/platser, i sin värld har hon det. Vi är tysta tillsammans och så pratar hon igen, jag kan fånga upp vem hon menar och platser hon beskriver och så pratar vi. Fina fina farmor.

Så var det dags att pack ihop och fara hem, denna gången med en hund mindre, lämnade min svarta Tish hos dottern som just nu kände att hon behövde en svart kompis, hon är uppvuxen med alla våra hundar men har de senaste 4 åren studerat och inte haft möjlighet att ha någon. Men nu funkar det, en vecka i alla fall och då fick pensionären stanna kvar.

Väl på väg hem närmade vi oss avfarten till Hällekis och maken sa, "ska vi svänga av och se om Ramslöken blommar nu då". Vi var där för två veckor sedan och då var det bara knoppar, tiden fanns så vi svängde. Inte så lätt att ta sig fram på de vägarna med husvagnen på släp, inte så lätt med parkering heller men vi lyckades ..... Så mycket folk det var över allt, bilar, bussar och knök fulla parkeringar, tur maken är van vid lastbil med släp :)



Äntligen fick jag se Ramslöken i blom! Så vackert så........ 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel