Lite pirrigt är det allt...

Snart är det dags, ska bara sova några timmar och sen börjar jag, ja jag ska inte sova riktigt än men snart så. För jag börjar nya jobbet med att öppna 06.00... Lite konstigt kan man tycka att öppna på ett ställe där man aldrig varit, jo en gång i våras vickade jag en fredag och sen har mina barn gått på den förskolan för så där 100 år sedan ;) men så är det numera man får gilla läget och göra det bästa av det.

 Hur känns det då, jag lovade ett inlägg om hur det känns att åter ha en tjänst på förskola. Det är inte så många år sedan jag svor på att aldrig mer, aldrig mer i livet skulle jag arbeta inom barnomsorgen igen och nu är jag här... Då när jag uttalade de orden var det på riktigt sant för mig. 

Aldrig att jag skulle sätta min fot på en förskoleavdelning igen, aldrig mer utsätta mig för den miljön. Men man kan ändra sig och i grunden gillar jag mitt arbete med barnen och föräldrarna. Det ger så mycket. Och varje gång jag satt mig ner och verkligen funderat över vad jag vill arbeta med, vad jag gillar, så har jag trots hårt tankearbete alltid kommit fram till att det är som förskollärare jag vill jobba. Att vara timvikarie som jag varit ett tag är egentligen perfekt, nackdelen är att telefonen kan ringa när som men fördelen är att jag själv kan bestämma hur mycket och var jag vill jobba. 

 Hade det funkat ekonomiskt, hade jag nog jobbat så ett tag till men det är lite väl osäkert, i perioder kan man jobba hur mycket som helst men sen kan det vara perioder med väldigt lite timmar, skönt med ledigt men tyvärr inga pengar på kontot.

 Jag kan helt ärligt säga att det är med lite olika känslor jag tackade ja till en tjänst, känns som jag borde jublat av lycka men så var det inte. Hade det varit en tjänst på den förskola jag jobbat på nu hade jag jublat, där är jag känd med allt och alla men nu blir det nytt och då poppar gamla rädslor upp. Ska jag klara detta? Kommer de att gilla mig? Kommer jag att orka?

 Kvinnovärlden är tuff att arbeta i och jag är djupt bränd av tidigare erfarenheter, det har tagit lång tid att komma tillbaka.

Men samtidigt vet jag nu, att funkar det inte då slutar jag, det finns timvikariat eller annat att jobba med. Inget jobb, inga pengar i världen är värda att jobba sig sjuk för, det vet jag nu....