Om hur min trumhinna sprack när jag buggade med Lasse Berghagen ;)

Jag har ett väldigt rikt inre liv kan man säga, vissa skulle nog påstå att jag har en livlig fantasi ;) men det tycker jag är att överdriva..

Drömmer gör jag dock väldigt sällan, eller drömmer så jag kommer ihåg det då. För drömmer gör väl alla. Dagdrömma är jag bra på, därav min livliga fantasi kanske...

För att komma till rubriken då... Jag har drabbats av ett virus.. igen.. inget nytt alls, halva min vänkrets och lite till är nu dunder förkylda. Mitt snor fastnade dock i vänster öra som började värka något så otroligt så igår fick jag ta mig en tur till vårdcentralen. Träffade en rolig doktor.. i vanliga fall får jag ett stick i fingret och en lång, seg föreläsning om virus, en klapp på huvudet och gå nu hem och vila. Men den här doktorn han tittade i mina öron och sen fick jag ett recept på avsvällande och penicillin men min hosta då? Jo men så fick jag hostmedicin också, inget stick ingenting, 5 minuter så var jag klar. 

Vad har då Lasse Berghagen med mitt virus att göra då, det kan man undra. 

Inatt drömde jag, en livlig dröm om ett föräldramöte som urartade i slagsmål om tidpärmen, vi var i en gammal gymnastiksal, en sån där med fernissat trägolv som blänker och är halkigt, sockeplast golv ;) Mitt i röran av ilsket bråkande föräldrar dyker han upp Lasse B. och drar ut mig i en vild bugg som slutar med att jag gliiider på knäna över golvet, vilt viftandes och dråsar in i väggen. Där vaknar jag och örat har slutat värka, är bara tjockt och varmt nu, kletigt och när jag håller för näsan och blåser så pyser det ut luft. Ja där och då sprack trumhinnan..