Hela jag saknar det....

Springa ja, springa så öronen flaxar och tungan hänger utanför ;)

Inte riktigt så jag ser ut när jag springer men nästan. Det var länge sedan nu, det var i Juli på fjället, då sprang jag så svetten skvätte i värmen. Och det var helt underbart skönt men det var också droppen för mitt krånglande knä!

I augusti fick jag gå till läkaren för då kunde jag inte stödja på det. Piller och sjukgymnast. Pillren gjorde verkan och sjukgymnastens enkla övningar likaså men springa har jag inte vågat. Ibland känner jag av det om jag står med vikten på vänster benet och sedan vrider lite hastigt eller flyttar läge på annat sätt som kör som en kniv genom och knät viker sig, snabb smärta som ger sig lika snabbt men... Som jag saknar löpningen, den sköna känsla jag har i kroppen efteråt. Ja jag saknar det verkligen.....