Vilse på berget...

 Så kommer här vandring nr 2. Den första turen var ganska kort så vi bestämde oss för att ta en till och valet föll på Vettebergsleden med ett besök i den berömda Kungsklyftan. Den är berömd för att den var Helvetesgapet i Ronja Rövardotter filmen sägs det men jag vet inte riktigt om det stämmer... Vill man bara besöka kungsklyftan finns en trappa från Fjällbacka hamn som man bekvämt kan klättra upp för och se, ska testa den en annan dag utan hundar i bälte och ryggsäck för detta var inget för den höjdrädde..

 Men vi var nu inte ute efter enkelhet utan tänkte oss att gå leden som tydligen ska ta en runt Fjällbacka. Stan är liten och ligger precis vid vattnet, trångt och bökigt om man har bil, det är därför man rekommenderas att parkera vid kyrkan och sedan gå. Men maken tyckte vi kunde åka ner och parkera i hamnen.. dåligt val då inga platser fanns. Efter mycket letande hamnade vi i ett villaområde uppe på berget. Där fanns både parkering och skylt för leden så vi utgick därifrån. Dåligt val... I början var det blåmarkerat för leden men vi tappade snart bort oss...

 Som vanligt är det ingen panik om man går lite vilse här på kusten, visst man får många extra steg och blir trött i benen av all klättring men man kommer aldrig riktigt vilse. Havet finns alltid på någon sida..

 Lite skog eller det som kustbor kallar för skog ( dungar av träd på berget) gick vi i, det var stigar överallt så att vi tappade markeringarna var inte så konstigt. Vandrar man är man van att hålla koll på stigen och markeringar brukar finns lite då och då men här var stigar som korsade hela tiden... Leden startar på olika ställen så helt plötsligt var vi nere på vägen men på baksidan berget vid en annan start så det var bara att vända och klättra upp igen.

 Vacker utsikt men vid det här laget var jag ganska trött på hav och berg, dags för fika! Nu var v mitt uppe på berget och så människor på avstånd och kunde hitta tillbaka till leden och klyftan. Mycket folk som tagit sig upp genom att ta trappan.

 Varför göra allt som alla andra? Efter att ha funderat en stund tog jag ett djupt andetag och bestämde mig för att gå ned för trappan för att komma till klyftan och se vad som alla tydligen tyckte var så häftigt... Men, nej, detta var inget för mig. Jag har inte enbart "Koskräck" jag är otroligt höjdrädd också... Så efter en förmiddag med vandring i kohage så var höjd droppen... två trappor ner men sen gick det inte fytti rackarn så högt det var...

 Nu var jag både trött och grinig så det var läge för att åka hem. Men var var bilen? Vi hade irrat runt uppe på det jla berget så nu... Men efter mycket letande och klättrande fann vi oss till slut vägen tillbaka...

Nej den här lede var inget för mig, dåligt markerad och faktiskt lite trist. Jag gillar det lite mer naturliga med frihetskänslan inte vandra i typ stadsmiljö.