Gamla spår är djupa..

Ja har man en gång haft en utbrändhet eller något annat som man tagit sig ut ur är det lätt att falla tillbaka. Gamla spår man kört i länge är djupa och även om man tagit sig ur finns spåren alltid där bredvid och något kan göra att man glider tillbaka. Ibland pang bom bara så där men oftast glider man sakta över. Så sakta att man först inte upptäcker det. Hur man mår är så bekant att man inte riktigt märker det.

Kontrollbehov.
Sömnsvårigheter.
Osocial.
Vill bara vara för sig själv när ledigheten kommer.. ja det är att vara osocial..
Behöver du hjälp? Öhh nej men absolut inte, vad skulle jag behöva hjälp med!!?
Irriterad..va skulle jag...
Värk i kroppen.
Stressmage.
Ångestpåslag.
Svårt att äta.
Ständigt trött fast man sovit. 

Ja allt detta är tecken på att man ( läs jag) är på väg åt helt fel håll, igen och igen och.. ja man blir aldrig riktigt som en vanlig människa efter en utbrändhet. Det är som ett beroende man faller lätt tillbaka när livet förändras. När något blir lite jobbigt plockar man fram "duktighets uniformen" man glider så lätt in i den och kör på. 

Detta är inget konstigt, det är så det fungerar att vara människa. Man möter svårigheter ibland och då händer det. 

Vad gör man då?

 Gör om gör rätt, är ett vanligt uttryck men det funkar inte här. Jag gör så att jag ger mig själv en kram och säger " Ingen fara vi fixar detta också".....