Ja jag har tillbringat en halvtimma med att leta runt i datorn efter en bild av mig, det finns nästan inga bilder av mig ...
Februari, 2a virus infektionen detta år går mot sitt slut, regnet strilar på snön som föll, solen lyser med sin frånvaro.. och jag ser mig i spegeln.
." Det viktigaste är att man är snäll mot sig själv, du är frisk och stark, tänk på de som ligger där i covidcancerosv, du har mat kläder..."
Samma visa varje år i slutet av vintern, jag ser mig i spegeln, känner hur kläderna stramar i varje söm och skär in i fluffet som är min kropp. Att gymmet stängde i december och aldrig verkar öppna igen gör inte saken bättre. Ansiktet är konturlöst, ja hela skinnet är löst och jag har hakpåsar värdiga en stor hamster men inte lika fulla med mat utan mer sladdriga, skinnet är gråblekt med lite rödblå inslag, ögonen trötta, håret grådammigt..
Ja men du är ju frisk människa säger jag till min spegelbild och den svarar " är du säker" du ser ut som ett dygnsgammalt lik i upplösning...
Och riktigt frisk är jag väl inte än, hostar fortfarande och svettas när jag rör mig... men visst finns det de som har det värre, det gör det...
Men så är det i februari, sommarens solbränna är ett minne blott, kroppen är märkt av hösten/vinterns utsvävningar, alla virus jag drar till min tar på krafterna, rygg problemen har gjort mig stel och orörlig. Ja jag känner mig som jag ser ut. gammal, trött och ful!
Ja det var dagens peppande uppdatering från virusträsket!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar