Döstäda!

 

Dö städa ja. 

Läste boken när den kom ut och det är länge sedan. 

Det var när jag var i mitten av mitt rensande.

 Jag började rensa i mitt liv och mina saker efter cancern och mitt i utbrändheten. Läste då många olika böcker i ämnet "rensa i röran"och boken om dö städning var nog den som jag fastnade för och verkligen förstog meningen med. 

För vilka saker vill jag att mina barn ska behöva ta hand om och rensa ut den dagen då jag lämnat jordelivet. Vill jag att de ska läsa mina dagböcker från tonåren, fyllda med suckar, hjärtan, killnamn osv.. nej det var mina tankar där och då. Vill jag att de ska rensa ut brev, gamla bankpapper, böcker, gamla skolböcker, urtvättade trosor osv.. nej det vill jag inte. Så då gjorde jag en stor rensning av mina gamla saker, de jag flyttat med mig i kartonger sedan urminnes tider.

Såg att svt 1 har en serie där tre svenskar åker till USA för att introducera svensk dö städning, kommer inte ihåg nu vad den heter men den finns på svt play. Så igår satte jag mig ner och såg första avsnittet. Där och då slog det mig något som jag inte insett när jag läste boken och rensade, kanske var jag inte mogen för det, kanske fokuserade boken inte så mycket på just det men man kan också döstäda för att komma vidare i sitt liv.Att man genom att spara alla gamla minnessaker fastnar i just minnen av hur livet var och på så sätt inte kommer vidare. 

Jag har sedan pandemin gått med en känsla av, ja att livet skaver på något sätt. 

Under pandemin sattes mycket av livet på paus, inga resor till olika hundevent, inget större socialt liv och man längtade och längtade men sen när restriktionerna släpptes då fanns inte lusten kvar jag kom inte igång igen. Det känns som att jag går runt i något som inte är jag längre så kanske är det dags att se över och dö städa i mitt liv, vad är det förgångna, vad ska bort, vad har liksom gjort sitt... 

Onsdag och ledig dag storm och regn ute så läget är perfekt!