Ska du med?

 

Staplar ned för trappan med febersvetten droppandes, näsan tät så jag flåsar högt, hostan skräller och jag ser ut och känner mig som ett vrak när maken frågar om jag ska med ut med hundarna. 

Va?? 

Med!!

 Ut? 

Skulle inte tro det " just shoot me" det är känslan. 

Ja jobbets hemska feber virus slog till natten mellan fredag och lördag, jag som aldrig får feber mår som ett ras, ett vrak, som överkörd av tåget och ser ut som ett dygns gammalt lik, skulle jag gå ut, alltså frivilligt röra mig mer än mellan nässpray, alvedon och sängen? skulle inte tro det... När någon som nästan aldrig får feber väl får det ja då blir man redigt dålig. 

Tänkte jag skulle börja året frisk men är redan inne i min andra sjukperiod, fy så deppigt det är men så kom jag på att det ofta är så, jag startar med några rejäla sjukor och sen blir det bättre. 

Förra året och året innan hade jag covid och blev riktigt ruggigt sjuk, nu får jag väl vara glad om jag slipper svinkoppor och höstblåsor för det har vi också på lager i virusfabriken. 

Nog om detta, jag ligger här och drömmer om tidiga morgon promenader där koltrasten sjunger, där vinden är mjuk och mild, där solen går upp och bina surrar i krokusarna, ja snart är vi där, ska bara hosta lite först!