Kroppsnoja

Jag jag erkänner, jag har en rejäl kropsnoja, om det nu finns ett sådant ord.. sedan jag fick barn för en sådär 20 år sedan har jag aldrig varit riktigt bekväm i min kropp, jag har tränat hårt i perioder, levt på pulver dieter ( ja det låter värre än det var) men i alla fall, de finns de som är värre än vad jag är men nu handlar det om mig.
Jag är frisk och jag är stark, jag har muskler både här och var, inte så synligt tonade kanske men vem har det mer än de som… ja ni vet. Inte många “vanliga kvinnor 49+” har det i alla fall. men är jag nöjd för det? Nej då inte jag, den lilla putmagen irriterar mig enormt och gör att jag gömmer mig i typ gravidblusen på bilden… vilket gör mig dubbelt så stor… de flesta kvinnor i min ålder har en liten put, något med hormonerna kanske.. eller kan det vara förkärleken till kakor
Men egentligen handlar det inte om alla de skavanker som finns när man levt så länge och kroppen varit med om så mycket, det handlar om min oförmåga att se det som andra ser, att jag har en välfungerande, ganska sportig kropp som hänger med på det mesta. Att det är dags att sluta gömma sig i stora skjortor. Att jag kanske ska ta till mig kommentaren jag fick på gymmet i våras, “du måste vara löpare med de musklerna” men den viftade jag bort för inte är jag löpare som bara springer ibland när jag har lust! Vad såg den kvinnan som inte jag såg?
Ja så är det med mig, ytterligare något att jobba med… suck!
Önskar er alla en fin måndag och hoppas solen skiner hos er också!
Helena.