Efter att ha låtit denna sida vila ett tag så har jag kommit fram till att den behövs.
kanske inte så mycket för min egen skull, utan mer för andra. När jag ser vilka som besökt sidan märker jag att många funnit den genom att söka på te x bröstcancer.. så som jag gjorde då när jag fick mitt besked.
Jag satt ofta framför datorn och sökte och läste. Jag fann då många sidor där kvinnor delade med sig av sina upplevelser och tankar, tips och råd. Det gav mig väldigt mycket, just detta att få en vanlig kvinnas syn på det som hänt, inte enbart sjukvårdens käcka tips och råd, utan jag fick dela sorg och smärta. Fick ett sorts kvitto på att det var ok att sörja och förbanna sitt öde men också att det fanns ljusglimtar och lycka mitt i det som hände.
En sorts tröst i att inte vara ensam i detta, utan att vi var många som i vardagen med barn, familj och arbete som kämpade med ångest och smärt men klarade av det.
Det som gav mig tröst, mod, livsgnista, goda råd, framtidstro och en sorts gemenskap vill jag nu fortsätta att betala tillbaka, att ge vidare. Så nu kommer jag att fortsätta skriva här men enbart om sjukdomen och det som händer runt den. För jag är inte friskförklarad, hade inte tumören kommit då i somras så hade jag nog det för nu har 5år gått sedan första operationen men…
Lev väl, ha det gott och njut av dagen!
Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar