Cyberstress!

Åhhh… Det händer så mycket kul, så många roliga, intressanta, spännande, nyttiga, kul… osv saker runt om i landet. Så många kurser, event, tävlingar, träningar, ja allt man kan tänka och lite till.

Varje gång jag öppnar upp face-book så överöses jag med intryck, allt detta kul, som jag genom ett knapptryck eller meddelande kan vara med på. Jag ser bilder från vänner som deltar på än det ena, än det andra och jag reagerar. Tankarna kommer, jag vill, åhh vad kul, spännande ja det kan beskrivas på en mängd olika sätt men saken är att jag reagerar. Jag tänker och jag känner, både positivt och negativt.  När jag var som sjukast av stress, då mådde jag otroligt dåligt av detta, att se allt kul men inte kunna delta.

Men nu är det inte så, jag tycker det är kul att se vänners fina resultat, ingen stress av att inte själv göra något utan bara glädje. Jag gör saker men på mitt eget sätt och så mycket jag orkar och framför allt har lust till. Jag har slutat värdesätta mig själv efter mina resultat.

Visst skulle jag vilja vara i Gbg idag på mässan, lyssna på föreläsningar och prata med människor, fick en inbjudan av en vän här i veckan som hade en biljett över och ville jag följa med? Visst ville jag det en efter en snabb tankeplanering insåg jag att det hinner jag inte då svärföräldrarna firar Guldbröllop idag och vi är bjudna på restaurang.

Hur klarade jag mig innan nätet fanns? Hur fick jag reda på vad som var på gång?

Ja hur gjorde man innan face-book fanns, hur höll man kontakt med sina vänner, hur fick man reda på vilka kurser som fanns och när träningar skulle vara…. Ja det är enkelt egentligen.. man pratade med varandra, använde telefonen!!!!

Nu ska jag kolla till rådjursköttet som puttrar sakta på spisen och sedan baka ut min bröddeg som står på jäsning!

Helena.