Dags för nästa steg.

Jag har sökt en tjänst, en förskollärartjänst.

Jo då, så är det.... Jag sa för några år sedan " Aldrig mer", jag ska aldrig mer arbeta inom barnomsorgen.

Jag har varit på anställningsintervju.

 Vilket var spännande men lite läskigt, många, många år sedan jag sista satt där och sålde mig själv. 

Sålt mig själv har jag i betydelsen, att jag har marknadsfört mig, jag har sålt in mig till arbetsgivaren, eller ja rektorn då för det är en kommunal förskola. Jag har inte sålt mig själv som i att jag gett upp och tagit vad som helst för att arbetsförmedlingen krävt det. Detta har jag gjort av egen fri vilja. Arbetsförmedlingen vet inte ens om det .. än..

Och vilken skillnad det var. Att sitta där som den jag är idag,  till skillnad från den jag var för några år sedan. Att känna mitt värde, både till mig själv men också till mitt yrke. Vad jag kan tillföra. Att känna, verkligen känna, utan att darra, vad jag är, vem jag är och vad jag har att ge.

Fick jag jobbet då? 

Jo då det fick jag men bara som antingen vikariat eller provanställning. Ingen fastanställer en som varit så utbränd som jag, de vill se att jag håller, inte blir sjuk igen och kostar pengar.. Jag var tydlig med att en heltidstjänst inte var vad jag ville ha just nu och heltids personal är vad de vill ha. 

Kompromissen blev en 80% på vikariat till sista juni -17 med den lön jag begärde, så jag är ganska nöjd.

 Så, steget är taget.

 Jag har arbetstränat - Jag har vikarierat på timmar ( vilket jag skulle kunna göra jämt om det inte var så osäkert) - Jag har vikarierat på heltid ( vilket var otroligt tufft och inget jag vill göra jämt) - Jag har sökt och fått en tjänst. Hur det känns? Ja det får bli ett annat inlägg...... Nu är det helg och vila som gäller!