Året som gått..

Ingen stor årskrönika nej, det finns det ingen anledning till på något sätt, året 2017 har varit lugnt. 

Eller, lugnt, när är någonsin mitt liv lugnt? Det händer saker hela tiden, stora som små men lugnt, det blir det aldrig. 

Och det kan väl på något sätt sammanfatta mitt år, en strävan efter någon form av lugn och harmoni.

 Året har varit lugnt, som i att inget super stort har hänt, inga bröllop, examen, flyttar osv. Eller jo sonen flyttade hemifrån i början av sommaren, det gjorde han. Så nu är huset för första gången sedan vi köpte det tomt på barn. Dottern var bara några månader när vi flyttade in. 

Så nu bor vi här själva maken, hundarna och jag. Första gången som maken och jag har ett eget förhållande, förutom några månader där i början för 25 år sedan innan dottern föddes... (jo vi var snabba med barn )

Detta har på något sätt varit året då jag försökte hitta någon ny vardag. Första året sedan cancer och påföljande utmattning raserade det liv jag hade innan. Detta har varit första hela året utan sjukskrivning och rehab, försäkringskassa och arbetsförmedling.

 Hur har det gått då?

 Ja det har rullat på, jobbade på en förskola under våren/sommaren och startade på en annan i augusti. Att hitta balansen igen, balansen mellan arbete och fritid, mellan arbete och vila. Att testa gränser. Hur mycket orkar jag i olika situationer. Svårt, tufft, skrämmande, finns många ord som beskriver detta. Detta arbete fortgår, det är så lätt att falla ned i gamla spår. Känslan av att prestera är ljuvlig ibland, som en drog när berömmet kommer...

Sommar och jag blev arbetslös då vikariaten glappade. En kall sommar var det, inte många sköna kvällar men sol var det om jag minns rätt, sol men kallt... Maken jobbade och jag gick hemma och skrotade, fick målat om och fixat här hemma. Några kortare turer med husvagnen tog vi men bara här hemikring.

Hösten kom och jag började jobba på den förskola där jag gjort min rehab/arbetsträning, en liten förskola med en avdelning. Där är lugnt och skönt men det blev tungt. 

Redan första veckan avled en kollega efter en kort tids sjukdom. Vi jobbade på som vanligt med inskolningar och allt som är vid starten av en termin, det är lätt att falla in i "allt går bra, vi fixar det " så som man ofta gör som pedagog/ kvinna, men det var tungt. Det var då batteriet började ta stryk, energin jag hade började tära. Jag blev sjuk, en enkel öroninflammation men den tog tid att läka kroppen började säga ifrån.

Vi hade aktiviteter nästan varje helg, for runt i Sverige och Norge på olika hundtävlingar.

 Maken fick svar på nackröntgen och ett diskbråck som måste opereras hade upptäckts. Vi for till Skåne på en som det var menad avkopplingshelg men oron för maken gjorde helgen stressig för mig, veckan efter träffade vi en ortopedläkare som förklarade och lugnade i alla fall mig, det ska opereras men det är inte akut.

Hösten har varit tuff, många roliga saker med vänner och nya platser men samtidigt är det sån´t jag behöver ta det lugnt med eller i alla fall ransonera lite. En helg med mycket kul, tar på min energi väldigt mycket, så efter en sån helg borde jag vara ledig måndag för återhämtning. Men samtidigt är min lediga onsdag ett så skönt avbrott i veckan att jag inte gärna vill byta dag. 

Ja det här är verkligen ett lärdomens år för mig, ett år där jag lär mig hantera min sjukdom. Utmattning är en sjukdom man får leva med även efter det att man "friskförklarats" man får återfall om man inte tänker ;) 

I november avled hastigt en nära vän till familjen.Bara så där från ingenstans så finns han inte längre hos oss. Sorg och funderingar. En fin begravning och sen kom julen.. 

Jul när man jobbar inom barnomsorgen är fylld av aktiviteter, roliga saker är det men lite stressigt att få allt att funka.

 En uppgift som ska redovisas  fick vi också, en uppgift som gav oss huvudbry som var svår att komma underfund med och tog tid, fritid, för på jobbet hanns det inte med. 

Utvärdering ska dessutom göras av terminen som gått och arbetet hopade sig.. Den sista veckan innan jul som brukar vara en mysigt härlig vecka, blev plötsligt fylld av stress, inre och yttre. När man som jag har ett förflutet som högpresterande är sån´t här jobbigt.  Alla gamla känslor och beteenden kommer upp till ytan... Julledighet, middag med familjen, stressen bubblade inom mig, en jul som skulle bli lugn och avkopplande blev inte det, inte inom mig, där gick varven fortfarande lite för höga. 

Nyår firade vi för oss själva i husvagnen som står i Fjällbacka, lugnt och skönt var det, god mat och film på tvn. Vaknade på nyårsdagen med värk i kroppen och nu är det feber och allmänt risigt,. Just så som det brukar bli när motorn rusat på lite för högt, lite för länge.  

Studiedagar med jobbet torsdag till fredag med övernattning, god mat, föreläsning, redovisning av uppgiften vi fick och samvaro med alla kollegor på de andra förskolorna. Just sådant som ger energi men samtidigt tar massor... Är det värt det att proppa Ipren och åka... ?

Ja detta var en sammanfattning av mitt år.

 Lugnt?

 Både ja och nej.

 Lugnt som i att jag har en "normal" vardag igen med jobb och sån´t som alla andra har, (det är skönt efter många år med sjukdom). 

 Vad önskar jag av 2018 då? Ja att alla runt mig och jag själv ska få vara friska. Att jag ska hitta mig själv i att vara "frisk" igen, få till ett fungerande liv med återhämtning och roliga saker. Att lyssna mer på vad just jag vill och inte dras med i vad alla andra vill. det är vad jag ska jobba med under detta år!!

God fortsättning till er alla!!