onsdag 31 januari 2018

Om att skilja på sak och person.

Bilden ha inget med texten att göra, det är bara jag som längtar efter sommar...


Detta är ett ämne som jag funderat över under en tid och nu känner att jag vill skriva om.


I mitt yrke och privat, möter jag en mängd olika människor. 

Människor jag behöver interagera med på många olika sätt. Bemöta på olika plan och av olika orsak. Jag behöver dessutom alltid vara trevlig, saklig, kunnig, förtroendeingivande osv.. Att vara pedagog innebär att kunna möta och bemöta varje individ där den är just där och då, på det sätt som för denna människa framåt i den situation den befinner sig.


Jag brukar säga att man får tänka vad man vill men man får inte säga vad man vill om/ till en annan människa.

Jag behöver kunna läsa av olika sinnesstämningar och bemöta utifrån detta. Behöver ibland använda fingertopps känsla i möten och verkligen fundera över vad/ hur jag säger olika saker. Sortera lite i vad som behöver sägas vad är viktigt. Jag behöver inte säga allt jag tänker.

Detta är en förmåga man tränar upp med åren och ibland gör även jag fel, säger fel, använder fel tonläge osv..

Detta gäller inte bara i mitt yrke utan alltid, i alla möten med människor, på sjukhuset, i affären osv..

Kanske möts jag av en sur människa i kassan när jag handlar, inte möter jag då hen med att vara sur tillbaka, nej jag ger ett leende och ett "ha en bra dag" för hen är ju inte sur på mig, det väljer jag att tro ;) 


Där kommer jag till själva ämnet. "Sak och person"


Varje människa är en individ med olika förmågor. 

Jag kan tycka väldigt illa om vad en människa gör, hur hen säger saker, hur hen bemöter mig i en viss situation, tänker om olika saker, uttrycker sig om olika saker, lukar, smackar när den äter, klär sig, pratar, ja men listan kan göras lång på saker jag kan irritera mig på hos en annan människa.

 Men jag kan ändå bemöta denna människa på ett trevligt sätt om jag måste. För under alla dessa ( nej ingen människa har alla dessa irriterande saker) finns en människa med en mängd bra egenskaper, det kan vara en otroligt trevlig men samtidigt irriterande människa, ja man kan vara både ock.

Vad jag menar är att det är för mig viktigt att skilja på sak, alltså det som stör mig hos personen och personen i sig själv.

Detta är ibland förvirrande för personer som inte tänker som jag.  Ibland får jag frågan " Men pratar du med hen? trodde inte du gillade den personen". Nej jag gillar kanske inte den personens åsikter i ett ämne men det innebär inte att vi inte kan prata om andra saker för personen är trevlig, hens åsikter i vissa frågor däremot gillar jag inte. 


Finns det då personer jag genuint ogillar och absolut inte kan vara med? 

Nej jag tror inte det, jag försöker se det positiva hos de flesta, speciellt om det är människor jag måste möta då och då, det underlättar. Visst klagar och gnäller jag ibland över den och den men måste jag så går det, då hittar jag neutrala saker att tala om, är det en kollega så försöker jag att reda ut vad det nu är som stör men det är lite svårare för jag gillar inte riktigt konflikter..


Hur vet man då om jag verkligen gillar någon? Blir du som har mött mig nu osäker? Går jag runt och är trevlig mot alla men kanske inte gillar dom. Har jag en fasad, är jag oärlig i möten? Blir du osäker? Du trodde ju jag gillade dig, jag var ju så trevlig? 

Ja detta var en klurig frågeställning. Men har du mött mig, pratat med mig, skrattat med mig så gillar jag dig Dig som person, undviker jag vissa ämnen så gillar jag kanske inte din åsikt men det innebär inte att jag inte gillar dig som människa. Men undviker jag dig så...

Vi är alla olika, har kommit olika långt i vår personliga utveckling, är i olika faser i livet, tycker och tänker olika men förtjänar alla respekt för den vi är, för vem är jag att säga vad som är rätt eller fel.


Så... jag gillar de flesta människor jag möter men inte alltid det de gör.

Jag respekterar alla människors olikheter men jag gillar det inte alltid.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar