Nervös..

Ja det känns nervöst i magen idag.

 Att gå till doktorn med mitt onda knä. 

Varför kan man undra, det är ju bara en doktor.

Ja jag om någon borde väl vara van och inte känna någon större oro. Men nu är det viktigt ( jo alla andra läkarbesök har också varit viktiga ) att vara så begränsad som jag nu är av smärtan i knät. Att ha fått avstå från så mycket och vara så begränsad i hur jag kan röra mig, hur jag kan lita på min kropp, det tär på mig.

7 månader sedan jag senast tog ett löpsteg utomhus (jag har testat några steg på löpbandet ) 7 månader av smärta, stelhet, att inte kunna gå obehindrat i te x trappor (måste ha en ledstång eller något att hålla mig i ) att inte veta om benet bär eller om det viker sig. Har varit på väg att falla några gånger vilket skrämmer mig. Att inte kunna sitta i samlingen med barnen utan en stol, inte våga bära ett barn i ett trappsteg, inte kunna böja mig ned för att rätta till något utan smärta. Ja i mitt jobb är jag otroligt handikappad.

Att inte kunna gå obehindrat i skogen eller på mark som är knölig, att alltid vara rädd för att benet ska vika sig, för smärtan just då är hemsk, den går över lika fort som tur är men just då.... Att komma hem från jobbet med ett knä som klätt i cement.

 Ja listan kan göras lång och jag är så rädd för att doktorn ska säga att.

 " Det är artros, inget att göra åt, du får äta piller och träna".

 Att veta att jag får avstå allt jag älskar att göra och vänja mig vid att det ska vara så här..... Ja det är just nu min största rädsla och därför är jag nervös inför detta läkarbesök!