Stress...eller inte...

Stress ja.

 Vet inte riktigt varför men denna sensommar/höst har jag en känsla av att jag inte hinner med. Inte hinner med det jag verkligen vill göra. 

Jag bara jobbar och sen sover jag och sen jobbar jag igen.

 Ingen tid för det jag vill. Men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag vill så när det blir lite tid över då städar jag. 

I brist på något annat. 

Kan inte riktigt sjunka ner och bara vila så tankarna hinner med. Tröttheten ligger som en tyngd i pannan, eftermiddan på jobbet gäspar jag käkarna ur led. När jag kommer hem sjunker jag ner i soffan och vill bara att det ska vara tyst. Gnäller på jobbet om hur trött jag är, hur snuvig jag känner mig, hur ryggen värker, att knät gör ont osv... Ja jag blir riktigt trött på  mig själv för energin finns inte där alls. Jag skyller på jobbet men det vet jag sedan gammalt att det är bara en dålig ursäkt, jobbet är som det är det är hur jag gör det, mina tankar kring det som styr hur energin läggs. 

Jag har egentligen hur mycket tid som helst. Inga småbarn hemma längre, ingen hund som ska startas på prov eller något annat... Och jag tror det är det som påverkar. Jag har inget av det jag brukar ha, inget som driver mig, inget som ger energi. Inget av det som brukade ge energi ska det vara. 

Det blir som limbo, när jag inte har det jag brukade ha, vad ska jag göra då? Vad vill jag göra? När jag inget presterar vem är jag då? När ingen ser mina resultat, vem är jag då?

 Spännande men samtidigt skrämmande. 

Måste jag prestera för att vara någon?

Jag känner alltså en stress över att jag inte presterar något, något som syns, något som är en prestation i mina ögon. 

För om jag skulle fråga någon annan vad jag presterar så skulle jag nog få en lång lista.....