Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Skåne, närmare bestämt Ängelholm förra året i November, stormen hade rasat hela natten men morgonen var solig och väldigt vacker.

Planen var att vi idag efter jobbet skulle packa bilen och fara ner igen, det har blivit som en tradition att tillbringa en novemberhelg med likasinnade hundintresserade på ssrk/ södras höst utställning i Åstorp, den är i morgon. Hotellet var bokat, hundarnas trimning och bad bokat, jag slutar tidigt och maken tog ledig eftermiddag, ja allt var klart. 

Men i tisdags började kroppen koka av feber och halsen svullnade, jag fick lämna jobbet tidigare och åka hem men visst kan man bli, i alla fall bättre, på några dagar och Ipren finns ju alltid. Så i onsdags tog jag hundarna till skogen så de skulle rasa av sig lite utan att jag behövde röra mig så mycket. Då fastnar Ville med ena bakbenet mellan en mur och ett fallet träd, han halkade när han skulle hoppa över och benet föll mellan, han skrek och jag sprang dit, fick loss honom men han var halt.

Det kan ju rätta till sig, kanske bara en liten sträckning så vi åker bestämde vi. På kvällen kollade maken hotell bokningen och om vi ville avboka utan kostnad var vi tvungna att gör det innan midnatt, så vi tog beslutet att avboka. Trist och urtråkigt, jag hade sett fram emot att komma iväg ett tag, sova på hotell, äta god mat, shoppa lite , träffa alla osv... Så idag känner jag mig lite nere. Huvudet värker och febern är kvar, det mesta känns faktiskt lite tungt nu...

Mörkt..

Ja det är mörkt, det är kallt och det är snöigt.
Januari är inte min månad, den känns så lång och tråkig. Kylan kryper in i benen och det värker över allt, känner mig riktigt gnällig nu. Har haft några dagar med riktigt ont i ryggen igen, det blir så svårt då, speciellt när det är halt och isigt ute. Jag kan inte röra mig som jag vill. På grund av yrsel och ostadighet, vilket är en av alla skador jag fått av utbrändheten, kan jag inte köra bilen heller vilket gör mig ännu mer grinig och irriterad…
Nej nu blir jag trött på mig själv så gnällig jag är. Snart är Januari slut och vi går ett steg närmare vår och värme!
Ha en fin måndag!
Helena.

Trött!!

Ja det är inte utan att jag känner mig lite trött. Har nu börjat jobba heltid igen. Det sliter lite att jobba långa dagar och sedan direkt hem och ta hand om hundarna, går mycket lättare på sommaren. Ljusa varma kvällar när det är en njutning att gå långa promenader eller åka och träna. Nu är det kallt och mörkt både på morgon och kvälls promenaderna. Mängder med kläder måste man ha på sig också. Visst vi är fler i familjen som borde kunna hjälpa till men Micke har varit och är fortfarande dunder förkyld och har dessutom jouren på brandkåren vilket innebär att han inte kan gå ut med dom. Hinner inte få in dom och låsa innan han ska vara där... Han har dessutom haft dubbel veckor nu över jul med jour två veckor och en ledig sen jour igen..

Kroppen tar stryk av kylan också, artrosen värker ständigt och det blir inte bättre av tre tunga hundar som hänger i kopplet. Förstår nu varför så många med artros åker till värmen under vintern, det gör för dj-ligt ont i den lilla jag har..Det jobb jag har gör inte saken bättre, mycket kläder som ska av och på 18 barn! Pratade med läkaren som nog tyckte jag skulle må bra av träning i varm bassäng, säkert jätte bra men när ska jag hinna? Dom har inte öppet på nätterna! Hade det varit som förut som hon sa så hade hon kunnat sjukskriva mig på deltid för träning men det får man inte nu och ekonomin tillåter inte att jag går ner i tid nu. Så jag kämpar på.

Slut gnällt för idag, nu ska jag vila på spikmattan en stund det är skööönt!

Tag hand om er, Helena.