Jo men axeln är som den är, stel, kraftlös och värker. Jag kan inget göra åt det så jag får acceptera att det är så här just nu. Tacksam för det jobb jag har där jag kan få hjälp om jag behöver vilket innebär att jag inte behöver vara sjukskriven. Det kunde väl vara skönt annars kan man tänka, få vara hemma nu när våren är här men jag vill inte det. Tror jag fick nog av att vara sjukskriven under tiden av utbrändhet, visst några dagar om jag är riktigt sjuk det fixar jag men att gå hemma länge med en axel som värker då och då och inte kunna greja och fixa nej det vill jag inte så jag jobbar. Ska röntgas i morgon för att se hur den läker sen kan jag nog ta kontakt med min sjukgymnast för att få några övningar hoppas jag, detta kommer att ta tid och det är inget jag kan påverka så det får jag acceptera.
Saknad var det ja.
Det är nu snart två månader sedan min mamma gick bort, begravningen har varit och den blev så fin.
Jag öppnar ett skåp i köket ser en skål jag fått av henne och känner saknad. Öppnar garderoben och ser en blus jag fått för hon köpt fel, ser en onödig prydnadspryl jag fått och saknar. Vi var så otroligt olika i vad vi gillade och "behövde".. ja så är det varje dag. Ingen stor omvälvande jobbig sorg utan mer en saknad. Läser en bok eller ser en film och tänker jag ska ringa henne och prata om det men inser att det går ju inte nu. Vanliga vardags saker men hon fattas, denna sommar kommer det inte bli något besök, ingen fika.. men den stora sorgen blir att vi inte kommer åka till Frankrike, hon kommer aldrig få se mitt barnbarn hennes barnbarns barn. Hon hoppades så att hon skulle få leva till sommaren och få se den lilla men så blev det inte.
Livet händer och det är inget vi kan påverka så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar