Dags för nästa steg.

Jag har sökt en tjänst, en förskollärartjänst.

Jo då, så är det.... Jag sa för några år sedan " Aldrig mer", jag ska aldrig mer arbeta inom barnomsorgen.

Jag har varit på anställningsintervju.

 Vilket var spännande men lite läskigt, många, många år sedan jag sista satt där och sålde mig själv. 

Sålt mig själv har jag i betydelsen, att jag har marknadsfört mig, jag har sålt in mig till arbetsgivaren, eller ja rektorn då för det är en kommunal förskola. Jag har inte sålt mig själv som i att jag gett upp och tagit vad som helst för att arbetsförmedlingen krävt det. Detta har jag gjort av egen fri vilja. Arbetsförmedlingen vet inte ens om det .. än..

Och vilken skillnad det var. Att sitta där som den jag är idag,  till skillnad från den jag var för några år sedan. Att känna mitt värde, både till mig själv men också till mitt yrke. Vad jag kan tillföra. Att känna, verkligen känna, utan att darra, vad jag är, vem jag är och vad jag har att ge.

Fick jag jobbet då? 

Jo då det fick jag men bara som antingen vikariat eller provanställning. Ingen fastanställer en som varit så utbränd som jag, de vill se att jag håller, inte blir sjuk igen och kostar pengar.. Jag var tydlig med att en heltidstjänst inte var vad jag ville ha just nu och heltids personal är vad de vill ha. 

Kompromissen blev en 80% på vikariat till sista juni -17 med den lön jag begärde, så jag är ganska nöjd.

 Så, steget är taget.

 Jag har arbetstränat - Jag har vikarierat på timmar ( vilket jag skulle kunna göra jämt om det inte var så osäkert) - Jag har vikarierat på heltid ( vilket var otroligt tufft och inget jag vill göra jämt) - Jag har sökt och fått en tjänst. Hur det känns? Ja det får bli ett annat inlägg...... Nu är det helg och vila som gäller!

Du kommer aldrig mer att orka lika lika mycket som.....

Att bli utbränd innebär för många, ja alla kan jag tro, att man inte orkar lika mycket som man tidigare gjort. Att man behöver vila mer och undvika vissa saker/miljöer.

När jag fick det beskedet, hörde de orden, så grät jag, sörjde över vad jag trodde mig förlora, förbannade min egen dumhet som satt mig i skiten och orsakat mig detta. Att aldrig mer bli den jag varit, aldrig orka så mycket som jag gjort...

Och det kan jag säga nu är en lycka. 

Att aldrig mer orka stressa runt och fixa allt som andra inte gjort, aldrig mer säga ja till sådant som jag inte vill eller har tid till,  aldrig mer tacka ja till aktiviteter som känns helt fel, aldrig mer fortsätta när kroppen och huvudet säger stop... Ja listan kan göras lång över saker jag aldrig mer kommer orka göra.

Nej jag kommer aldrig mer orka göra allt det som oftast kändes helt fel men som jag gjorde för att alla andra gjorde, som jag kände förväntades av mig och det känns jävligt bra får jag säga!!

Att få den insikten känns bra. Nej jag kommer aldrig mer att orka lika mycket som jag gjorde innan, nu kan jag välja, jag har sett och insett att, jag kan välja. Så 95 % av det jag  numera inte kan, är saker som jag inte ville göra men gjorde i alla fall. Jag har lärt mig att sålla bort sådant som är onödigt...

Så när jag nu ser på domen, så är den en välsignelse. Nej jag kan/orkar inte lika mycket som förr men det behöver jag inte heller, för nu gör jag bara det jag verkligen vill göra och orkar de få saker som jag måste...

Visst är det tufft att gå igenom det jag gjort men det var väl värt det så här när jag ser tillbaka!

Stillhet!

Regnet piskar mot fönstren, vinden viner, det är höstkänsla hos mig idag. Det var faktiskt höstkänsla redan igår kväll, det var så mörkt ute när jag släppte ut hundarna en sista gång.
Gick igenom en del av bilderna från semestern igår och då slog det mig igen, den förändring som jag genom går. Hur denna förändring påverkar mitt utseende, märker det inte så mycket i vardagen men när jag ser mig på bild så syns det.
Hur jag gått från spänd, sammanbiten och ledsen, till glad och lycklig och nu helt avspänd.

När jag ser mig sitta där vid älven så helt avkopplad, så är det en helt annan människa en den jag var då för bara några år sedan. Jag har nya ärr i själen och på kroppen men denna gång är de läkta och fina.
Att kunna sitta så totalt avkopplad och helt i stillhet det är en upplevelse utöver för mig, jag som alltid har varit på språng, alltid redo att …., alltid beredd i fall det värsta skulle hända… alltid lyhörd för andras signaler men alltid avstängd för mina egna.
Nu har jag nått fram till ännu ett mål, att kunna slappna av var jag än är, att kunna njuta av stillheten, att kunna tillåta mig att bara vara, låta någon annan styra, visst var det jobbigt att bara lämna över och åka med i berg och dal banan men det gick.. jag har under några dagar mött många av mina rädslor, hoppat över många av mina hinder och det gick. Belöningen blev en stillhet inom mig som jag inte visste fanns.
Önskar er en fin dag!
Helena.

Trött!

Så är vi hemma igen, kom i torsdagskväll…
Jag är nu bara så trött, så vad jag nu upplever är en “flash back” så här var det då i början, fast då var det när jag varit och handlat eller gjort ett läkar besök. Nu har jag varit ute och farit i nästan två veckor och upplevt hisnande höjder och djupa dalar, många roliga saker… och många läskiga, norges vägar är inte som våra svenska, trafiken är tuff med många bussar och lastbilar, husbilar osv.. på smala slingriga vägar. Det är tur maken tycker sånt är kul för det gjorde inte jag.
Så nu vilar jag ett tag för att samla nya krafter, fler bilder och tankar kring resans upplevelser kommer så småningom!
Önskar er en fin kväll, Helena.

Jag har gjort det!

Sedan jag blev dålig har jag haft en dröm, eller flera men just denna dröm var att springa på alla ställen vi besöker.
När kroppen rasade så totalt som den gjorde, tappade jag självförtroendet, jag blev rädd helt enkelt, rädd för att det skulle hända igen, inte så konstigt kanske men för mig som är van att klara mig själv blev det ett handikapp. Att då ge sig ut och springa på okända ställen blev omöjligt men idag har jag gjort det, inte fort, inte långt men en av mina dröm turer. Läckö till Spiken och tillbaka igen, för att avsluta med ett varv runt slottet! Bonus blev ett dopp i Vänern efteråt, i klädd löpartights och sport bh
Jag är stolt över mig själv, har ett brett leende klistrat i mitt ansikte och en enormt skön känsla i min kropp!!! Det var en av dagens upplevelser..

Den andra var att på borggården spelades det vacker musik när vi var där eller jag tyckte det var vackert och stämningsfullt men jag hörde en annan besökare ondgöra sig över hur falskt de spelade Jag tyckte det va fint i alla fall…
Nu trummar regnet mot husvagnstaket och vi ska äta rökt Vänerlax!
Önskar er alla en fin kväll, Helena.

Dagens upplevelse!

Nej då, jag har inte testat att flyga gillar bilden bara..
Dagens upplevelse är ingen händelse, utan en känsla som jag saknar.
Maken kom idag hem, ljudligt suckande av ren glädje.. äntligen semester sa han. Och jag riktigt såg och kände hans sköna känsla..
När man går här hemma hela dagarna så är man i sitt jobb, hela tiden. Aldrig den där sköna “fredagskänslan” inget avslut på dagen, komma hem och byta om till hemmakläder eller äntligen få slå sig ner med en kopp kaffe och tidningen efter en härlig dag på jobbet..
För er som undrar om det inte är skönt att vara hemma och ta dagen som den kommer, så kan jag helt ärligt säga, NEJ, nej det är det inte, inget kul alls. Visst är det skönt att slippa stressa runt och ha en massa krav på sig men tillfredsställande är det inte. Jag jobbar stenhårt på att komma tillbaka i mig själv, att få till en fungerande tillvaro där jag mår bra och utvecklas och det går bra, framåt för varje dag som går men samtidigt så ser jag inga konkreta resultat, ingen som klappar mig på axeln och säger att, det där, det gjorde du bra! Jag kan inte gå hem på eftermiddagen och vara nöjd med dagens arbete…
Så dagens upplevelse är att, jag saknar att gå till jobbet..eller nej, jag saknar att gå hem från jobbet att få gå på semester..att känna fredagskänslan i kroppen!
Ha det gôtt, Helena.

Funderar lite….

Vad är en upplevelse?
Det vet väl alla, kan jag tänka, det är ju när det händer något utöver det vanliga, när man gör en resa eller när man föder barn eller… ja det finns väl mängder med upplevelser.
Så varför skulle jag fundera på det?
Jo jag hade en tanke om att göra en upplevelse serie här, vi ska fara iväg med husvagnen ett tag, ingen speciell plan för vart vi ska men turen går uppåt mot Örebro med diverse stop på vägen och jag hade en tanke om att dela med mig av minst en upplevelse varje dag.
Det var då jag kom att fundera på vad en upplevelse egentligen är.
Jag har nu varit sjukskriven i snart två år och livet går i en vanlig ganska så små tråkig lunk. Jag tycker själv inte att det händer så mycket, inget som jag direkt skulle vilja beskriva som en upplevelse.
Det var då jag började fundera över vad en upplevelse är. Jag har upplevt mängder med möten, läkare, sjukvårdspersonal, magnet röntgen följd av 3liter vatten som skulle ut på en resa till Landvetter för att hämta dottern, kissnödig i bilkö i Tingstadstunneln, det är en upplevelse   Att vaken få en cancertumör bortopererad av en härligt go läkare med glada sköterskor vid min sida, det är en upplevelse. Besök på onkologen och att medvetet ta ett beslut om att inte strålas och vara trygg i det beslutet, det är en upplevelse. Se dottern ta studenten… ja listan kan göras oändligt lång på saker jag upplever. Men jag tänker inte på det som upplevelser, det är saker som händer bara, saker jag är med om… Går livet bara utan att jag tänker på alla häftiga saker jag upplever? Ja så är det!
Nu startar projekt, Upplevelse, varje dag under två veckor ska jag försöka uppleva livet, verkligen se och känna vad som händer! Välkomna att följa med på min resa, kommentarer uppskattas!
Ha en fin dag, Helena.

Helgen som var…

Tillbringade vi på Ursandscamping utanför Vänersborg. Det är så fint där vid Vänerns strand med skogen bakom. Ett perfekt ställe för hundaktiviteter.

Jag kan nu mer och mer vara med på olika aktiviteter, kroppen orkar mer och det känns nu roligt igen. Vi har husvagnen med eftersom jag fortfarande måste vila mellan aktiviteter. Huvudet orkar inte hålla koncentrationen så långa stunder när jag är bland många människor och måste hålla koncentrationen. Men det gick bra och framför allt så kändes det roligt, en härlig känsla när jag nu orkar och kan igen, visst är det korta stunder åt gången men jag är med, jag står på benen och jag kan föra min hund igen.

Fast visst är det tur att han är lite rutinerad min hund, för efter 4 stationer var jag så trött i huvudet… så den 5e fick han lösa själv.. men jag är med, jag lever, jag börjar så sakta komma tillbaka till att orka/vilja vara med igen, det tar sin tid men jag är på rätt väg, jag har långt kvar men jag har inte bråttom. Fokus nu ligger vid att ha roligt, att njuta i solen med en kopp kaffe, att möta trevliga människor, inte att vinna eller vara bäst, nu har vi bara roligt.

På söndagen var det utställning men den fick maken och uppfödaren sköta! Jag blir väldigt mentalt uttröttad av att vara bland många människor och efter lördagen så fanns inte den energin.. Så jag valde att i stillhet gå till skogen och njuta tystnaden med kameran som sällskap. Så skönt! Och på eftermiddagen hade jag samlat lite ny energi och visade min hund i uppfödargruppen. Jag har nu lärt mig att jag inte behöver göra allt, inte vara med över allt, utan kan göra lite av varje som jag trivs med och mår bra av. Detta är stort för mig ska ni veta

Nu njuter jag av att vila i solen och ha det bra, nytt besök hos läkaren i eftermiddag och sen ny akupunktur i morgon. Den hjälper verkligen så bra, fast jag ska inte ha mer än en gång i veckan för kroppen måste hämta sig mellan behandlingarna.

Önskar er alla en härlig påskvecka!

Helena.